Veckan som gick

Från mörkret stiga vi mot ljuset, heter det i den socialdemokratiska kampsången.

Att döma av det aktuella opinionsläget kan det vara en korrekt framtidsprognos, fast bara i dess första led. För nog låter våren vänta på sig i de nedslagnas parti. Förutsättningarna för en vändning är än så länge begränsade, om man får tro opinionsinstitutet FSI, den lite okända Forskningsgruppen för samhälls- och informationsstudier som har mätserier från ett halvt sekel att bygga sina analyser på.

En sådan serie svarar på frågan vilket parti väljarna har mest förtroende för. Vinterns siffror antyder att för Juholt kan det bara gå uppåt; moderaterna leder i nästan allt som avgör val, medan s-kapitalet sett en utveckling i nivå med Saab Antonov under Victor Muller.

Bästa parti när det gäller ”ekonomin” är statsministerns, enligt närmare 60 procent av väljarna. Nedåt 20 procent föredrar det socialdemokratiska alternativet. Det är ett katastrofalt betyg för förtroendet för oppositionen i spåren av bataljen mellan Östros och Borg. Övriga partier gör sig inga besvär.

Detsamma gäller ”skatterna” där stödet för m-politiken är nästan lika överlägset, uppåt 50 procent för de låga skatternas parti mot under 30 för de höga. Med tanke på hur begränsat den moderata skattepolitiken slog an på Bo Lundgrens tid är det en remarkabel förändring. ”Lag och ordning” likadant.

Men kampen är inte avgjord en gång för alla. Balansen på den sakpolitiska vågen vägs upp av att S-partiet fortfarande har ett socialt styrkebälte. När det gäller områden som sjukvård, barnomsorg, äldrefrågor och jämställdhet finner dubbelt så många att det röda partiet är bättre än det blå. På få områden förmår de mindre partierna sticka upp; undantagen är MP när det gäller miljön, FP om skolan.

Ett annat frågebatteri profilerar partiernas image. M identifieras som kraftfullt, kunnigt, framtidsinriktat, ett frihetsparti som vill belöna individuella insatser och ta ansvar för ekonomin. Men också som ett myndighetsparti på överhetens sida, sämre på att lyssna på ”vanligt folk”.

Socialdemokraterna anses lyssna bättre och står på ”de svagas” sida, men saknar å andra sidan egenskaper som framtidsinriktning, kunnande och kraft. Juholts längtan tillbaka till Hyland-samhället gör inte just den saken bättre.

Huruvida SD tycker att FSI-siffrorna faller rättvist ut är oklart, men folket har en tydlig bild av partiet och dess företrädare: SD anses hänsynslöst och vill ha stora förändringar med hjälp av förbud och kontroller, enligt majoriteten.

Okej, mätningar som dessa är ingen exakt vetenskap, men så tokigt är väl inte slutresultatet. Juholt har mycket att vända på med sitt nya lag; Palm, Hultkvist, Jämtin och vad de nu heter.
De behöver nog hjälp av sämre tider och en allians som skjuter sig i foten för egen hand.