Veckan som gick

Abdikera! Alla måste avgå! Lettström till galgen!

Nationen är i chock, för kungen har en gång sett kvinnor nakna. Påstår i alla fall en källa i den undre världen som blivit alla redaktioners sanningsvittne.

Foto: Agência Brasil

Ja, livet på toppen är hårt men orättvist. Ta bara Turkiets kämpande premiärminister Erdogan, som går till val den 12 juni. Här gör han år efter år sitt bästa för att framställa sitt land som en modern stormakt med ambitioner att både närma sig Europa och styra arabvärlden. Som förr, under den osmanska storhetstiden.

Så litet har omvärlden förstått att Turkiet när det gäller jämställdhet sjunkit till plats 126 av 134 på världens jämställdhetsranking, enligt Global Gender Gap Index. Av landets närmare sex miljoner analfabeter är 80 procent kvinnor, enligt The Economist. Fyra av tio över 15 år säger sig ha utsatts för våld. Ändå gör de väl bäst i att lyda Erdogans instruktion om att föda minst tre barn.

Hur det står till med den demokratiska kvaliteten kan analyseras utifrån en aktuell undersökning från Nationella demokratiinstitutet. Bara två tredjedelar av de tillfrågade tror att röstandet sker på frivillig grund. Hälften anser att ungefär halva väljarkåren består av idioter, rimligen sådana som röstar på fel parti. En tredjedel hävdar att deras röster inte är likvärdiga med landsbygdsbefolkningens utan borde väga tyngre; storstadseliten talar. Och 40 procent anser att militären inte ska vara underställd det civila styret.

Det återstår nog en del att göra i det turkiska demokratibygget. Mer än hälften av befolkningen är pessimister när det gäller den centrala mediefriheten; 53 procent menar att regeringen begränsar den och 55 procent tror att journalisterna idkar självcensur. Närmare var tredje av Erdogans undersåtar anser att styret är auktoritärt, bara knappt var fjärde finner
det fullt demokratiskt. Att minoriteter inte kan uttrycka sig fritt instämmer hälften i, medan 60 procent anser att myndigheterna inte likabehandlar medborgarna. Bara en tredjedel menar att partierna går till val på lika villkor.

Inte undra på att två tredjedelar vill att en ny konstitution ska skydda medborgarna snarare än staten. Framförallt motsätter sig en klar majoritet den strävan efter ett presidentstyre som Erdogan befaras vilja driva igenom. Alltid något.

Nog bäddar det för spännande kommande politiska strider i det land i Europa som fängslar flest journalister. Särskilt om kvinnorna skulle svika Erdogan. De fick i alla fall full rösträtt 1934, tio år före Frankrike.