Veckan som gick
 |
|
|---|---|
|
|
Det drar ihop sig till val i grannländerna: kommunval i Norge den 12 september, parlamentsval i Danmark den 15 september, nyval i Lettland den 17 september. Och den 15 september öppnar Sveriges riksdag, med budgetpresentation den 20 september.
Frågan är var dramatiken blir störst i höst. I Norge håller opinionskartan på att ritas om efter 22 juli-massakern, men det är inte självklart att sympativågen för socialdemokraterna spiller över på lokalplanet. Oavsett valutgången kommer medierna förstås att utropa statsminister Stoltenberg till vinnare, nationalhjälte som han blivit. Men Höyre kan överraska.
I Danmark har medierna redan tagit ut regeringsskiftet i förskott. Äntligen ska man bli av med de liberalkonservativa och kunna hälsa de rättmätiga makthavarna i socialdemokratin åter till makten efter en ovanligt lång borgerlig parentes. Ordningen återställd, alltså. Men koalitionsmakeriet svänger från dag till dag och än har karusellen inte stannat.
I Lettland ser det ut som om den avgångne president som utlyste nyvalet, Valdis Zatlers, kommer att leda sitt nybildade parti till framgång och honom själv till statsministerposten. Stabiliteten i regeringsbildningen är dock högst oklar, men för första gången på 20 år kan valet bli en slutpunkt för oligarkernas partier.
I Sverige väntar en minst lika spännande höst med tanke på att alliansregeringen saknar några mandat till egen absolut majoritet. Aptiten på nyval torde vara begränsad hos en majoritet av partierna, att döma av den opinionsmätning (DN/Synovate 26/8) som gav moderaterna 37 procent som största parti, visade att s-uppgången under Juholt nu var bruten och att fyra partier låg under spärren.
I Danmark har den socialdemokratiska medvinden kommit av sig en smula. Enligt den senaste mätningen från Ritzaus/Voxmeter (5/9) stannar det tänkta segerpartiet på 27-28 procent medan det vänsterliberala Radikale framstår som överraskningen med en fördubbling av mandaten till 18, med tio procent av rösterna. Det ses som ett resultat av ett utspel om frigörelse från det röda blocket. Därmed har den tidigare till synes ointagliga vänstermajoriteten på 19 mandat (97-78) krympt betydligt.
I Norge (TNS Gallup 2/9) är Höyre tillbaka till uppgångssiffrorna före 22 juli, och är åter största parti i Oslo med chans att behålla makten. Eftervalsanalyserna av väljarflödena kan komma att visa en rörelse bort från ytterpartierna, med Sosialistisk venstre som den stora förloraren nedåt fyra procent, sämst på 40 år.
Heja, Norge!