Veckan som gick

Det moderata partiets problem med historieskrivningen har givit vänstern ett gyllene tillfälle att åter torgföra sina myter om densamma. Det visar sig vid en hastig överblick att i stort sett all världens ondska härstammar från Allmänna valmansförbundets grundande 1904. Huruvida det var Arvid Lindman själv som skapade världssvälten, apartheid, kolonialism, fascism och kommunism, samt startade första och andra världskriget, är ännu oklart för vänsterhistoriker, men nog var han väl ändå mot kvinnlig rösträtt?

Eftersom det är 90 år sedan det första riksdagsvalet med kvinnligt deltagande låter vi här riksdagens utredningstjänst (RUT) i ett kort utdrag redogöra för saken, som den återges i en RUT-publikation om den allmänna rösträttens framväxt i Sverige:

”1899 lämnade Fredrika Bremerförbundet in en skrivelse till Eders Kongl Maj:t där det krävde kvinnlig rösträtt och 1903 bildades Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt… Under de följande åren kom det att skrivas 50 motioner i ärendet och ett tiotal debatter hölls i vardera kammaren. Två av de flitigaste motionärerna och debattörerna var Cornelius Sjöcrona (konservativ) i första kammaren och Carl Lindhagen (socialdemokrat) i andra kammaren…

Vad som delvis kom att hålla tillbaka frågan var att männens rösträtt betraktades som viktigare, i synnerhet av socialdemokraterna som ansåg sig ha flest potentiella sympatisörer bland de män som saknade rösträtt. Det fanns även en oro för att kvinnorna skulle rösta konservativt, samtidigt beskylldes högern för att inte ha en principiellt grundad uppfattning i rösträttsfrågan utan att i första hand agera partitaktiskt.

Klart är i alla fall att frågan skar tvärs igenom de etablerade partierna som alla innehöll såväl motståndare som förespråkare. Motståndarna var dock koncentrerade i första kammaren och framförallt i denna kammares höger även om det även där tidigt fanns ihärdiga förespråkare som Sjöcrona.

Majoriteten var dock mot kvinnlig rösträtt – och faktiskt även allmän rösträtt för män vilken som nämnts ovan var ganska begränsad – och de första motionerna som Lindhagen och Sjöcrona skrev åren 1902 och 1904 avslogs utan debatt i båda kamrarna. Även motionärerna själva är mycket försiktiga med att yrka bifall.”

Att denna fråga liksom andra partipolitiska historietolkningar rymmer fler nyanser än vad som ryms på Aftonbladets revisionistiska kultursidor understryks av ett upplysande meningsutbyte i Svenska Dagbladets Brännpunkt i föregående vecka mellan publicisterna Anders Edwardsson och Håkan Holmberg.