Veckan som gick
 |
|
|---|---|
|
|
Ångervecka i politiken? Danska väljare verkar ha svårt att bestämma sig. Knappt hade rösterna räknats efter det senaste parlamentsvalet och maktskifte genomförts förrän danskarna ändrade sig.
Det förra regeringspartiet Venstre som gick fram i valet men tappade makten är nu största parti med närmare 33 procent av väljarna bakom sig, enligt en färsk opinionsmätning i tidningen Börsen. Medan valets förlorare, socialdemokraterna, som tog över regeringsmakten fortsätter nedåt med stöd endast av 22 procent, den lägsta siffran på fyra år.
Statsminister Helle Thorning-Schmidt har snygga kläder men det räcker inte för att imponera på allt fler missnöjda med hennes styre, eller brist på. Närmare hälften anser att hon inte klarar jobbet, medan den nyss avsatte Lars Lökke Rasmussen nu blir allt mer populär och anses bäst på att regera landet. Vore det val idag skulle den borgerliga oppositionen få majoritet i riksdagen, mindre än två månader efter valdagen.
Mycket bättre går det inte för socialdemokraterna i Storbritannien, där den nye partiledaren Miliband inte satt några djupare spår i opinionen. För att inte tala om Grekland. Papandreou skulle sannolikt vara glad över Juholts och Thorning-Schmidts låga förtroendesiffror, när det folkliga missnöjet nu har hunnit ikapp honom och framtvingat hans avgång. De goda råden från Leif Pagrotsky har tydligen inte hjälpt nu när konkursboet ska fördelas.
I Spanien är det också snart dags för socialdemokraterna att lämna över till högern. Om några veckor går då ännu ett missnöjt folk till allmänna val och att döma av vårens lokalval i Barcelona, då socialisterna förlorade makten efter 32 år i ledningen, är det dags för maktskifte även där.
Vänstern får trösta sig med att den ännu håller ställningarna på Kuba och Aftonbladets kultursida. Med god chans att ta revansch för en räcka valnederlag i Frankrike, där socialisternas kandidat François Hollande än så länge leder i opinionsmätningarna och ser ut att gå till en komfortabel majoritet i en andra valomgång mot president Sarkozy i maj nästa år. Om den senare överlever första omgången i april, vill säga.
Men fem månader är en ocean av tid i politiken. Franska socialisters förmåga att skjuta sig själva i foten ska inte underskattas.