Veckan som gick
 |
|
|---|---|
|
|
Snart är Vladimir Putin lika populär som Håkan Juholt. Att döma av ryska opinionsmätningar, som till skillnad från det fejkade resultatet i fuskvalet närmare speglar verkligheten, stöds Putin kanske av en fjärdedel av väljarna. Men det är långt till presidentvalet i mars och siffrorna hinner falla ytterligare.
Rysslandskännaren Anders Åslund, medlem av den utrikespolitiska tankesmedjan Frivärlds expertråd, liknar hans ställning vid Rumäniens förre diktator före fallet; den 20 november inträffade Putins ”Ceausescu”-ögonblick. Den dagen framträdde Putin för 20 000 åskådare vid en brottningstävling – som började bua, ungefär som när kollegan i Bukarest 1989 tvingades fly efter att ha blivit utbuad under ett tal.
Efter de första demonstrationerna mot Putins valfusk kunde KGB-staten ännu hantera massornas vrede. Det räckte med att gripa något tusental, däribland oppositionsledaren Boris Nemtsov, känd från Sverigebesöket för en månad sedan då hans pamflett ”Tio år med Putin” presenterades på svenska.
Sämre gick det för den unge hjältebloggaren Alexej Navalny som fick 15 dagars fängelse, sannolikt med extra uppvaktning på grund av sitt tilltag att kalla Förenade Ryssland för ”tjuvarnas parti”, vilket snabbt blev en slogan för gatuprotesterna. Skrämseln räckte inte för att hålla folk borta från den gångna helgens stora manifestation i Moskva då över 50 000 vanliga ryssar visade sitt missnöje inför lika många utkallade poliser. Deras krav: nyval.
Ett sådant skulle dock förvåna; tjuvar brukar inte frivilligt lämna tillbaka bytet och erkänna skuld. Nästa demonstration från oppositionen är utlyst till julafton, men Putin är inte känd för sentimentalitet så några julklappar lär inte möta dem som vågar sig ut igen. Vi talar om mannen som inte dragit sig för att starta två krig, det andra i Tjetjenien 1999 och det första mot Georgien 2008.
Åslund menar dock att tionde december var vändpunkten för Putin, den dag då allt förändrades. Hans presidentur skulle stå på spel eftersom han har fått folket emot sig. Den gamla propagandabilden är inte längre möjlig att upprätthålla. Medierna kommer att våga granska korruptionen och våldet igen, opportunisterna i stödpartierna blir i fortsättningen svårare för Kreml att köpa över. De svartstövlade ungdomarna i Putinjugend skulle ha tappat lusten och övertrumfas av en helt annan ungdomsgeneration som tröttnat på det offentliga ljugandet i bästa Bresjnev-stil.
Låt oss hoppas på det bästa, men förbereda oss för det värsta. Sverige är inte oberört av det som pågår bak maktens kulisser. I en eftervalskommentar skyllde Putin nederlaget på inblandning från yttre krafter: Hillary Clinton och Sverige.
Oklart varför, men det hedrar oss.