Veckan som gick
En gång var radions lördagsmagasin ”Konflikt” ett bra program, visserligen vänster men med en idé om polaritet. Programledaren Cecilia Uddén, visserligen vänster men ändå, hade en tanke om att belysa problemställningen med hjälp av medverkande från olika håll som skulle vaska fram den polemiska punkten.
På senare år har Mikael Olsson efter att ha fått sparken som programdirektör i Sveriges Television förvandlat ”Konflikt” till bönemöte. Entonigt klingar klagosången från vänster, i lördags med sorgegråt över något som kallades den svenska ”modellen”. Varmed avsågs socialdemokratins förlorade makt över sinnena. Som gråterskor hade inkallats s-kvinnornas Lena Sommestad och s-männens Carl Hamilton, ekonom med lösning på alla världens problem – mer sossealism.
Den senare, ej att förväxla med folkpartiets Carl B eller pojkromanernas agent Carl A, kände sig säkert hemma hos Olsson, som när de en gång var kamrater i den extrema bokstavsvänstern. Det är dock inte om denna tid Hamiltons nya bok handlar – behändigt nog förreklamerad flera gånger i programmet – utan om den demokratiska bokstavsvänstern i SAP. Det var den Olsson och Hamilton ville krossa under sin tid som knäböjande maoister. Eller var det trotskister?
Det kan kvitta; det var i alla fall proletariatets diktatur som skulle ersätta den socialfascistiska monopolkapitalismen och ge ”folket” makten över kapitalet.
Sådana morgnar är man glad över att få jobba till 75. Så man slipper fylla tiden med radiolyssnande, alltså. För att inte tala om tv-tittande.
Dess bättre är den tid över då alla såg samma program, som på DDR-tiden. Inte ens Melodifestivalen samlar mer än en tredjedel av befolkningen, den där norska Skrävlan än mindre. För oss som undviker det ”alla andra” gör, särskilt fjortisar, är alla dessa massprogram utan stil och finess, på Gärdet-jargong kallade ”lägereldar”, efterlängtade stunder för kontemplation och läsning.
Lägereldar passar i skogen när man fryser eller grillar korv, inte som utgångspunkt för samtal om livet och världen. Men Ove Sundberg gillar nog Melodifestivalen, särskilt om han får sjunga och dansa i finalen. Se där ett gratistips till SVT-chefen Eva Hamilton.