Veckan som gick

Än är undrens tid inte förbi. I måndags svängde kommunstyrelsen på Gotland och sade enhälligt nej till den ryska gasledningen, vilket många medier verkar ha missat. Efter att i mars ha sagt ja till att förvandla Slite hamn till rysk marinbas (51 mot 19 i fullmäktige) har den politiska ledningen på Gotland nu kommit till insikt.

Frågan är vem budbäraren har varit? Ett snabbare fotbyte har sällan skådats i svensk politik på senare år och man hade gärna velat lyssna när det ringdes i telefonerna före mötet, särskilt i den splittrade moderata gruppen.

För gasbolaget Nord Stream är det ett stort nederlag. Som man har satsat på att köpa opinion med ”gåvor” och löften! Men Putingaz svenska PR-män ger inte upp; i Karlskrona har en underleverantör apropå påbörjad rörlagring i brev till kommunen försökt sätta munkavle på all kommunikation med medier — som om svensk meddelarfrihet vore liktydig med rysk. Att så inte är fallet borde PR-byråerna kunnat upplysa om. (SR 27/8)

Nervositeten tilltar inför utgången av remissrundan. Tiden är ute för 60 myndigheter och organisationer att yttra sig om Nord Streams miljökonsekvensbeskrivning. Sjöfartsverket kritiserar bolaget för att inte respektera ”klassningen av Östersjön som ett särskilt skyddsvärt havsområde”. Alternativa ledningsdragningar är inte utredda. SMHI underkänner underlaget som inte tillräckligt ”validerat” och menar att bolaget lämnar felaktig information. Mer sådant lär följa. (DN 20/8)

I Tyskland heter Putins handgångne Gerhard Schröder, f d kansler. I Finland tillhör förre statsministern Paavo Lipponen stallet. I Sverige är det tidigare Handelsbankschefen Lars O Grönstedt som är Nord Streams talesman. Arrogansen växer inför beslutet; han meddelar nu att alla tillstånd ska vara klara i april 2010 och att 13 000 rör ska vara på plats före årsskiftet av de 200 000 som behövs.

”Det är inget konstigt med att vi kommit igång med leveranserna innan tillstånden givits. Det är ungefär som när man tar hem lite virke redan innan man fått bygglov på sin nya veranda”, säger Grönstedt.

Hur populär verandakillen blir på Gotland återstår att se. I Allehanda skriver den politiske redaktören Mats Linder (GA 25/8):

”Någonting har hänt, på sittande möte eller strax före mötet, som har gjort att centerpartiet och moderaterna har tvingats svänga. Jag ska avstå från att fördjupa mig i spelteoretiska analyser om varför det gick som det gjorde. Visst är jag nyfiken, men framförallt är jag glad att Gotlands kommun nu tydligt (och enigt!) har sagt nej till Nord Stream… Övriga remissinstanser är överlag negativa, och det hade sett illa ut om den kommun som ingått en affärsuppgörelse med Nord Stream hade brutit det mönstret. Nu har regeringen en bättre möjlighet att säga nej till projektet. Om regeringen tar den möjligheten, det återstår att se. Men jag är mer optimistisk i dag än jag var i söndags.”

Vackert så, men det hänger nog inte på gutarna om detta projekt ska kunna stoppas. Såväl miljömässiga som säkerhetspolitiska skäl talar mot, men mycket står på spel ekonomiskt och diplomatiskt. Skulle miljöskälen vinna kommer det att förvåna all världens cyniker som tror att stormaktsintressen alltid segrar. Men nu har vi ju i alla fall fått stridsvagnar på Gotland.