Veckan som gick

”Hur ska svenska media lyckas få det här till en stor framgång för socialdemokraterna?” Det var den fråga man ställde sig när resultaten i måndagens danska kommunalval började klarna. Det gick nämligen riktigt dåligt för socialdemokraterna. I Köpenhamns kommun tappade partiet exempelvis nästan åtta procent och den totala tillbakagången blev 3,6 procent.

Men oron för hur mediaspinnet skulle klara av detta var förstås helt obefogad. Det konstaterades att ”vänstern” gjort ett bra val – med ”vänstern” menas då Socialistisk Folkeparti, som nästan fördubblades.

Men framförallt förbigicks det danska lokalvalet med en närmast öronbedövande tystnad. Några pliktskyldiga notiser, en och annan ledarkommentar, ett TT-stick och det var det. Och visst förstår man hur det resonerades på redaktionerna. ”När nu människor i det hemska utriket – visserligen bara Danmark men det vet man hur danskar är – envisas med att rösta på andra partier än vi tycker att de ska rösta på får vi helt enkelt låta bli att rapportera om det!” Sagt och gjort.

Men det finns ett och annat att fundera på. Till exempel varför i all världen det gick som det gick. Valets två stora segrare är SF (Socialistisk Folkeparti) och Dansk Folkeparti. Sossarna gick dåligt och det stora regeringspartiet Venstre gick uruselt. Mittenpartiet Radikale Venstre – som högljutt kritiserat den borgerliga regeringens samröre med Dansk Folkeparti – tar nu hjälp av Pia Kjaersgaard och hennes stödtrupper för att rädda kvar sin kandidat Klaus Bondam som borgmästare i Köpenhamn.

I Danmark är det nämligen stor skillnad på lokalpolitik och rikspolitik. Lokalt röstar man på kandidater och en uppsjö små lokala partier. ”Kommunalvalet har ingen direkt inverkan på rikspolitiken och valkampen har varit ganska avslagen”, rapporterade Christer Fridén för TT. Vilket visar att han inte begripit mycket om dansk politik. Det faktum att lokalvalen inte påverkar rikspolitiken i någon högre utsträckning betyder nämligen inte att de är ointressanta. Tvärtom! Lokalt röstar man på kandidater man gillar snarare än på partier. Man röstar med utgångspunkt i en specifik fråga, som kanske drivs av en kandidat eller av ett parti. Och viktigast av allt – valet sker vid en helt annan tidpunkt än folketingsvalet och får därför en helt annan tyngd.

Men för den utrikeskorre som inhämtar sin information främst i nationell radio och TV kan valkampanjen säkert förefalla ”avslagen”. Det är nämligen inte där den bedrivs. Den bedrivs lokalt, på gator och torg, genom dörrknackning, möten och andra aktiviteter. Det annonseras i lokaltidningar och köps spottar i reklamradio. Det produceras flygblad, broschyrer och affischer i miljontal. Och det är lokala frågor som står i fokus. Ingen vinner kommunalvalet i Vejle genom att prata om nationell politik.

Det är dags att ta upp frågan om skilda valdagar för riksdags-, kommunal och landstingsval igen. Socialdemokraterna kommer att vara lika mycket mot som de alltid har varit. Men, som Leo säger till president Bartlet för att få honom att avstå från att anställa en medarbetare som är republikan: ”Nu är det vi som bestämmer. Och det betyder att de andra får sitta i baksätet i fyra år!”