Veckan som gick

Vädret spelar oss många spratt i dessa dagar. Oklart vem som har drabbats hårdast den gångna veckan: SJ eller IPCC? Tågledningen sitter nog trots allt säkrare än FN:s miljöforskningsorakel, Dr Pachauri, mot vilken kritiken växer sig stark världen över i takt med avslöjanden om forskningsfusk och faktafel.

Försvarslinjen hos förnekarna har varit att det är oundvikligt att det blir vissa fel i ett väldigt material och att enstaka misstag inte får skymma helheten. Men varje vecka rapporterar åtminstone brittisk press om nya faktafel och obekräftade påståenden i IPCC-materialet. Ska det aldrig ta slut?

Till exempel larmet om att Amazonas regnskogar snart skulle förvandlas till savann. Källan visade sig vid efterkontroll vara en debattartikel av två gröna miljöaktivister som förvrängt uppgifter i tidskriften Nature. Tidningen som slog larm, The Times, konstaterar att detta är dålig vetenskap, här.

Men bra propaganda har det i alla fall varit.

Konkurrenten Daily Telegraph har bidragit till skörden med en granskning av oklara referenser till påståenden om potentialen i vågkraft, som visade sig komma från en tillverkare istället för de institutioner som angavs som källa. Liknande förhållanden har uppdagats om ”fakta” om koldioxidens påverkan på allt ifrån Nilens höjning till matproduktionen i Afrika och laxens fortplantning, här.

Tidigare har väderdata från ryska mätstationer ifrågasatts, då det visat sig att underlaget selekterats för att visa det som skulle visas. Lika illa kan det vara med urvalet av mätstationer i Kina, som ansedda The Guardian rapporterat om, här.

Samma tidning refererar också nya forskningsrön från USA:s expertmyndighet på atmosfären NOAA (National Oceanographic and Atmospheric Administration) som visar att klimatmodellerna kraftigt underskattar vattenångans betydelse och därmed överdriver koldioxidens, här.

Undras just hur detta ska bortförklaras av förnekarna, särskilt som det är vad som länge hävdats av en ledande IPCC-kritiker som Richard Lindzen, professor i meteorologi vid MIT, som mobbats av kolleger som helt enkelt mindre vetande.

Kravet att IPCC ska skrotas förs nu fram även av seriösa IPCC-forskare själva. De enda som är tysta är världens miljöpolitiker.