Veckan som gick

Nationen är i chock; en socialistisk tidning har fått presstöd. Presstödsnämndens beslut att ta skattebetalarnas pengar och ge till nationalsocialister för att de ska kunna göra extrempropaganda har hetsat upp de rättrogna. Det är så dags!

I fyrtio år har bidragspressen kunnat kvittera ut det som nu är en halv miljard kronor per år tack vare alliansen mellan Socialdemokraterna och Centern. Moderater och folkpartister har förgäves ifrågasatt detta ingrepp i den fria mediemarknaden. För att göra systemet så icke-diskriminerande som möjligt har reglerna dock utformats generellt, utan politisk granskning av innehållet i stödmottagarna.

Det har bland annat fått till resultat att det kommunistiska kamporganet Proletären (r) länge avlönats med många skattemiljoner för att begå revolution. Om detta bisarra förhållande har upprördhetens vågor inte svallat särskilt höga. Hade det inte varit klädsamt om alla de som nu vaknat inför de bruna hordernas anstormning åtminstone någon gång luftat sin stämma mot stöd till röd extremism? Eller är det så att de värderar röd diktatur högre än brun?

Främst i ledet av kritiker mot Presstödsnämndens beslut att följa reglerna står nu den förre premiärministern Leif Pagrotsky som anser att presstödet ”måste ses över”, eftersom konsekvenserna ”är kränkande och undergräver allmänhetens förtroende”.

Jahaja, så var tydligen inte fallet under hans år i regeringen då kommunisterna gynnades. Det hade till exempel varit den enklaste sak i världen att höja den nedre gränsen för nödvändig upplaga för att kvalificera sig för stödet, så hade extremtidningar kunnat undvikas – istället sänktes gränsen vid den senaste förändringen.

En annan senfärdig hjälte är Martin Ahlquist, chefredaktör på nyhetsmagasinet Fokus, som avgick som suppleant i presstödsnämnden efter beslutet på grund av att han inte kan ”medverka till att skattepengar finansierar rasism”. Finansiera kommunism är tydligen okej, men kanske borde han ha läst reglerna innan han tillträdde?

Eva Gabrielsson, känd för att inte ha varit gift med en rik deckarförfattare, drar sitt strå till stacken genom att anmäla Presstödsnämnden till Justitiekanslern. Hon vill, på goda grunder, inte finansiera hets mot folkgrupp. Det är dock något som JK tidigare granskat den stödberättigade tidningen för men avfärdat.

Alltför många kommentarer till det inträffade förbiser en grundläggande utgångspunkt för yttrandefriheten i Sverige; att den omfattar också socialister, såväl kommunister som nationalsocialister. Obehagliga åsikter får yttras, med de begränsningar som anges i brottskatalogen i TF och YGL.

Lösningen på dilemmat är enkel och generell: avskaffa hela presstödet.