Veckan som gick

Den eviga freden har utbrutit, äntligen, och det var Obama som fixade att svärden blev till plogbillar. Kom ihåg det, gott folk.

Det verkar dock som om nyheten om kärnvapenskrotningen ännu inte till fullo trängt ända fram till det amerikanska folket, att döma av de senaste opinionsmätningarna. Nu när svenska medier dessutom hyllat Obamas enorma framgång – att med några rösters övervikt ha baxat en urvattnad och impopulär sjukvårdsreform genom kongressen – borde väl hans nedgång ha vänts till motsatsen. Därtill världsfreden!

Men inget nytt fredspris står i sikte; otack är världens lön. Enligt opinionsinstitutet Rasmussen har republikanerna nu tagit ledningen i förtroende på en rad sakfrågeområden, även sådana som traditionellt brukar domineras av demokraterna. Den dagliga trackingen av presidentens popularitet visar (7/4) på minus 11; 31 procent av väljarna anser att han gör ett mycket bra jobb, 42 procent att han gör ett mycket dåligt jobb. Det är en tillbakagång till tvåsiffriga tal efter en kortvarig uppgång.

Visserligen dröjer det en stund till nästa presidentval, men stämningsläget spiller över på partisympatierna inför kongressvalen i höst, där republikanerna föredras av 47 procent mot demokraternas 38. Visserligen röstar man inte främst på parti utan person, men siffrorna gör ändå kampanjstrategerna i och kring Vita huset nervösa; så många problem och så lite tid kvar. Det vilar något desperat över deras försäkringar att förlusten i fyllnadsvalet i folkrepubliken Massachusetts efter senator Kennedy var ”vändpunkten” och att hädanefter kan det bara gå uppåt.

Först ska Obama bara vända opinionen när det gäller säkerheten (49 procent underkänt, 37 procent godkänt), Irak-kriget (47-39), utbildning (43-30), invandring (47-34), social trygghet (48-36) och skatter (52-34). Å andra sidan kommer tillväxten att ge draghjälp, om det nu inte vore för ökade underskott, räntehöjningar och fortsatt hög arbetslöshet. Lägg därtill att USA raskt närmar sig länder som Italien och Grekland i skuldligan, en insikt som dock ännu inte drabbat allmänheten.

Om detta kommer vi dock att få höra föga i svenska medier. Det stämmer inte med bilden av Obama som en god man, snarare än det han är – en Chicagodemokrat till vänster. Ty här gäller den regel som SR-korrespondenten Cecilia Uddén gav uttryck för i ett sällsynt ögonblick av uppriktighet inför presidentvalet 2004, att det inte råder ”några som helst krav på opartiskhet när det gäller valet i USA”. Visst blev hon omplacerad, men rätt hade hon.

Mer USA-siffror här.