Veckan som gick

Om ni hör något i luften som surrar,
är det nog inte Mona Sahlin som hurrar.

Så ramlade taket ner i den så kallade arbetarrörelsen. Knakandet har hörts länge, ända sedan Pär Nuder avsattes. Sen brakade det lös med LO:s kritik mot Sahlins vägval, att vilja regera ihop med gröngölingarna. Eftersom det är LO som betalar partiets valrörelser fick hon snabbt lyda order och ta in de tidigare kommunisternas parti i koalitionen. Vilket i sin tur spädde på nedgången.

Sedan hon tillträdde som partiledare har hennes parti rasat från 46 procent till 38, enligt Synovate. I den senaste förtroendemätningen är det fördel statsministern, 63-22. Enligt Sifo leder alliansen i både Stockholm och Malmö. Vore det val till Europaparlamentet idag skulle enligt Skop fler rösta på alliansen än vänsterkoalitionen, 48-47.

Och så går Metall ut och skjuter hela oppositionskritiken mot den ekonomiska politiken i sank med ett nödavtal mot permitteringar. Hej, vad det går i utförsbacken!

Inte undra på att det mullrar i leden. För att inte tala om hur det skrattas bland socialdemokratiska godsägare. Det är ljud som endast överträffas av det oväsen som uppkommer vid slipandet av knivar.

Det yttersta tecknet på splittring står att läsa i en artikel på Newsmill av partipoeten Göran Greider häromdagen. Han känner att de gamla skandalerna gnager djupt inom henne och att det medför att det sprids ”en osäkerhet bland vanligt folk och än mer bland s-väljare – och i ökande grad även bland partiarbetare: Är hon rätt person för jobbet?”.

Dessutom har hon förvärrat läget ”genom att plocka in enbart sina meningsfränder i bunkern, senast Ibrahim Baylan och tidigare t. ex. Stefan Stern… Sahlin leder ett parti som fått allt svårare att forma och inspirera sin partiordförande med hela kraften hos en tänkande och levande rörelse. Hennes hjälplöshet speglar partiets inre hjälplöshet…”.

Greider saknar de linjetal som aldrig kom, istället för ”dagspolitiskt gnäll mot regeringen”. Han låter som ett eko av förre chefsideologen Enn Kokk som 2006 på sin blogg hävdade att Sahlin var lat och saknar politiskt djup: ”Hon är inte den som borde leda en sån här organisation.”

Sådan kritik talar förstås för att hon tillåts sitta kvar. Å andra sidan har hon just städslat amerikanska kampanjexperter.