Veckan som gick

Så är hon då på plats i Rügen på tyska östersjökusten, fartyget Castoro 10, som ska lägga ut rören söderifrån till den ryska undervattensledningen i Nord Stream-projektet. I höst drar Putingaz också igång i Finska viken för att komplettera de installationer som sedan april sker utifrån den ryska basen i Slite på Gotland.

Om något år kan gasen börja flöda i den första av två ledningar, med den andra klar 2014. Sen kan vi alla glädjas åt värmeökningen som följer av valet av naturgas som energikälla för framtiden i ett Europa som annars talar vitt och brett om just faran med fossila bränslen i samband med rädslan för global uppvärmning. Vad som ena dagen är en stor tillgång är nästa dag en stor fara.

Det går inte ihop, men de skrattar nog gott nu på Nord Streams huvudkontor i skatteparadiset Zug. Så lätt det gick att köra över motståndet, bara några nyckelspelare hade stigit ombord. Burn baby, burn!

Enligt prognoserna ska under 25 år inte mindre än 55 miljarder kubikmeter gas årligen pumpas söderut i rysk regi, var den nu ska komma ifrån. Det talas redan om ett växande ryskt behov av att importera gas, utifall de hägrande Shtokman-fälten i Barents hav inte skulle hålla vad de lovade när projektet startade.

Det skulle ställa projektets general Matthias Warnig i dålig dager, som garant inför investerarna. Men hans bakgrund är onekligen passande för detta projekt; samtidigt som Vladimir Putin arbetade som KGB-officer i Östtyskland tjänade Warnig under kodnamnet Arthur länge den östtyska underrättelsetjänsten Stasi, bland annat i den brigad som uppkallats efter KGB:s grundare Felix Dzerzjinskij. För sin insats belönades han slutligen med en rad guldmedaljer av chefen själv, Erich Mielke, strax före DDR-diktaturens sammanbrott vid Murens fall.

Det tyder på goda meriter, utförda före nästa karriär som chef för Dresdner Banks ryska affärer med bland andra Gazprom, Nord Streams ryska ägare, som är ett maktcentrum för Putins internationella affärer.

Om Warnigs förflutna står dock föga att läsa i meritförteckningen för styrelseledamöterna i EastWest Institute, en internationell tankesmedja med säten i New York, Bryssel och Moskva, i vars ledning han sitter. Där står bara att han under förtryckaråren tjänstgjorde i en partiavdelning i Östberlin och i utrikeshandelsministeriet.

Nästa gång han kommer till Sverige kanske han kan berätta om eventuella svenska kontakter från den tiden.