Veckan som gick
 |
|
|---|---|
|
|
Så har valspurten inletts på allvar. Bland noteringarna framstår protesten från Betjänternas riksförbund som ett klart besked till de socialdemokratiska tomtar som vill ta ifrån dem jobben genom att inrätta kommunala ”butlers”; dras inte förslaget tillbaka kommer man på grund av deras tillfälliga arbetsinställelse att få blanda middagsdrajan själv på valdagen. Så ska dom tas!
Viss uppståndelse väckte också Mona Sahlins avslöjande boklansering, ”Mitt liv som chokladförbrukare”. Tillsammans med utgåvor av kollegerna Maud Olofsson, Nyamko Sabuni och Fredrik Reinfeldt toppar den listan över årets mest tryckta och minst lästa titlar.
Till den senare kategorin får nog räknas även den socialdemokratiske journalisten Christer Isakssons skrift ”Den nya vän(s)tern”, hans vanliga genomgång av vem som är vad inom sosseadeln. Man kan bara hoppas att fler gamla s-väljare känner som han – att man inte känner igen sig i sitt gamla parti längre och tänker rösta på miljöpartiet istället.
En som hade kunnat skriva en intressant studie av Sahlins värld är den tidigare biträdande partisekreteraren Enn Kokk. Det var han som efter valet 2006 berättade om hennes kapacitet som ledare.
”Hon agerar mer efter vart hon känner att vinden blåser än efter djupt grundad övertygelse och framför allt kunskap. De gånger hon bad mig om underlag för något, ville hon aldrig läsa några vidlyftiga papper, som hon själv måste tolka … Hon var ganska lat.”
Inte nog med det, enligt Kokk: ”Hon var fruktansvärt oberäknelig. Det hände att ombudsmän slog vad om huruvida hon skulle komma till ett utlovat möte eller inte … Med det här vill jag säga att det personliga slarv som fällde henne förra gången är bara förnamnet.”
Det senare syftar på det som någon spinndoktor skickligt nog lyckats krympa till att handla om inköp av en Toblerone. Vilket döljer alla de exempel på bristande agerande som ryms där bakom. Så suddar man framgångsrikt i folks minne.
Det gäller också hennes militanta angrepp på näringslivet; vem kommer ihåg hennes uppfattning om direktörer: ”De är inte bara giriga – deras beteende är både barnsligt och samhällsfarligt … Jag tror knappast de träffar gråtande arbetslösa mammor som jag gör.” (AB 23/4 1995).
Om fyra veckor kan hon vara statsminister, i ett land nära dig.