Veckan som gick
 |
|
|---|---|
|
|
Trotskisten Stieg Larssons storhet som författare har spritts världen runt tack vare hans tre böcker om en sadistisk mörderska. Böckerna har blivit populära tack vare sex och våldtäkter, tror litteraturkritikern Joan Acocella i en essä i New Yorker, där hon påpekar att 14 miljoner amerikaner av någon anledning köpt hans böcker.
Våldsskildringar har i och för sig alltid sålt i USA, men det tycks vara något speciellt just med Larssons blandning; kanske är det reklamens makt över sinnena som gör honom så kommersiell och efterlevarna så onödigt rika?
Tragiskt nog, eftersom pengarna enligt författarens vilja skulle ha gått till ett lokalt kommunistparti, om hans testamente hade varit bevittnat.
Lite kul är det i alla fall att Piratförlaget missade utgivningen genom att inte ens läsa manuset. Guillou ville väl inte ha konkurrens. Annars kunde han ha byggt på sin förmögenhet med intäkterna från de över tre miljoner ex som Norstedts säger sig ha sålt.
Trösterikt är också det faktum att stödkampanjen www.supporteva.com för ”änkan” nyss avslutades efter att ha inbringat 150 000 norska kronor. De kan komma väl till pass i väntan på utgången av processandet om arvet.
Under tiden förblir världen i spänd väntan. Hur många nya böcker kommer ”Stieg Larsson” att skriva, utöver ”Lisbeth Salander på nya äventyr” och ”Lisbeth Salander blir flygvärdinna”?
Framförallt, undrar New Yorker-skribenten kritiskt: Vem skrev de tre första?
Hennes research kommer fram till att förlagets redigering varit avsevärd, inte minst i USA där översättaren inte velat ha sitt namn publicerat i böckerna efter all omskrivning. Acocella tipsar läsarna om att ansöka om rättigheterna för fortsatt produktion, vilket inte skulle riskera kvaliteten:
”Här talar vi inte om Tolstoj. Förlust av Larssons stil vore inget offer.”