Veckan som gick

SÄLEN. Som vanligt var alla där, utom Carl Bildt. Dock svävade hans heliga ande över tillställningen; kritiserad för sin passivitet av s-företrädare och hyllad av experter för sin
insikt.

Det har varit årlig mönstring i försvars/utrikesetablissemanget i Folk & Förvars regi i dagarna tre. Den allmänna värnplikten har dessbättre avskaffats för att möta det nya krigets krav, men här var närvaron obligatorisk, från förvarsminister Sten Tolgfors (”Sven” som han kallas i Svenska Dagbladet) till ÖB, Säpochefen, Rikspolischefen, vapenhandlarna i Saab och
Kockums, samt halva riksdagen och hela ombudsmannakåren på det fackliga området.

Samt vänsterns Ida Gabrielsson, som leder sitt partis valanalysgrupp. Hon är en riktig klasskämpe från Sandviken som dock inte tittar djupt i glaset, ty det har man slutat med i hennes unga förbund, berättar hon för mig till avslutningsmiddagen när vi skålar i vatten hela kvällen och förenas i insikten om alkoholens bedrägliga dragningskraft på ungdomars engagemang för politik.

Konferensens ledande stå upp-komiker var en ingenjör från FOI som i ett bildsatt scenariospel på ett underhållande sätt informerade om ett fullt tänkbart fall av IT-attack från främmande makt som skulle skapa en stor olycka på den datastyrda tågbron över Södertälje kanal med katastrofala resultat för produktionen av den strategiska metallen Ballistika, avgörande för utgången i kriget mellan Landia och Fastlandia.

Enkelheten i metoden att via spridda USB-minnen inplantera skadliga system väckte många i publiken som hört talas om verkliga fall som Stuxnet, virusangreppet mot Irans kärnvapenprogram, och försöket att lamslå Estland i statykonflikten med Ryssland, men inte dragit slutsatser om risken för att också Sverige kan drabbas. Det kan ske i morgon, i en dator nära dig!

Vinnare i kampen om titeln som konferensens svajmastartist vanns av socialdemokraternas utrikes talesperson Urban Ahlin, som på ett likaledes sceninstuderat sätt underhöll med käcka formuleringar om rysk ”revanschism” och vikten av en oneurotisk syn på Nato. Ahlin har tänkt till på ett för s-dogmatiker oroande sätt, men hans trovärdighet påverkas av att han inte är representativ för det parti som nyss gick i allians med v och mp om stänga USA:s baser världen runt och dessutom år efter år har skurit ner på den svenska försvarsbudgeten trots dess nya internationella åtaganden. De nya insikterna är välkomna för ett kommande brett samarbete, men inte trovärdiga så länge de nya orden inte följs av nya siffror.

Detta fick jag tillfälle att kommentera i en längre intervju i Sveriges Television. Nu återstår att se om Mona Sahlins efterträdare vågar inkludera utrikes- och säkerhetspolitiken i förnyelsen eller om sammanhållningen i den splittrade rörelsen kräver tystnad och status quo.