Veckopoeten: Besökaren i Botan

Mellan käringtand och kinesisk kärleksört
Går en äldre herre i en botanisk trädgård.
Han går där ofta.

Han möter en och annan pensionär
Han ler mjukt åt ett och annat lyckligt par
Han talar med trädgårdsarbetarna som kollegor.

Han går där ofta, men syns bara ibland
Gör han sig osynlig? Nej
Tvärtom gör han sig synlig, ibland.

Det är Vår Herre själv som nederstiger till blomsterriket
Han vill se som människor ser på nära håll
Hur blommorna mår, och naturens samlade prakt.

Han lyfter sin hand,
och ger alla växter en smekning i luften.
Nu när hösten är här och vintern kommer lovar han dem
Att det sedan följer en ny vår och en ny sommar.

Veckopoeten