Vem välte glaset?

Sveriges höga arbetslöshet beror på att så många söker jobb, konstaterade Magdalena Andersson på torsdagens presskonferens i samband med att vårbudgetens presenterades. Och det är bra, menade Finansministern.

Ungefär på samma sätt som att så många fortfarande vårdas för Covid-19 för att så många söker hjälp, får vi anta. Men det är jus skönt att Finansministern har en fortsatt positiv grundinställning mitt i krisen. För en socialdemokrat är glaset alltid halvfullt. Om det inte är en borgare som hällt upp, förstås. Då är det lika tomt som ladorna.

Någon form av poäng har hon ju naturligtvis. Sverige har en hög andel yrkesarbetande och arbetssökande i arbetsför ålder jämfört med många andra EU-länder. Inte minst yrkesarbetar många kvinnor i Sverige, där de i andra länder är hemma och tar hand om familjen. Men hur det skulle göra de höga svenska arbetslöshetssiffrorna till något positivt är lite oklart. De som inte står till arbetsmarknadens förfogande av egenvalda skäl behöver ju inte heller försörjas eller sysselsättas av det offentliga.

Problemet kvarstår alltså. Alldeles för många människor i Sverige som kan, vill eller behöver arbeta gör det inte. Alldeles för många far illa av att inte ha ett arbete att gå till, en egen försörjning. Alldeles för många barn får aldrig se mamma och pappa gå till jobbet. Alldeles för många tvingas förlita sig på det offentliga för att få mat på bordet och tak över huvudet. Det är ohållbart. För samhället och för individen.

Samtidigt står vi tyvärr sannolikt bara i början av den konkursvåg som pandemin lämnar i sitt spår. Nedstängningar och restriktioner som skulle vara några veckor är nu inne på andra året, och det finns snart inte så många fler knep att ta till för att hålla de värst drabbade verksamheterna under armarna.

Inte minst besöksnäringen ligger illa till – bland annat eftersom de har fått ta en orättvist stor del av smällen då det är en av få branscher som kunnat regleras utan ny lagstiftning. De stöd som finns förlängs stötvis, fås i efterhand och är krångliga att söka. Det är en stor risk att permittera personal och sedan riskera att stå där med hela notan, istället för att säga upp och lägga ner i väntan på bättre tider.

Och det är på restaurangerna och hos butikerna många får sitt första jobb, eller hittar tillbaka till arbetsmarknaden. För varje företag som går omkull blir vägen tillbaka längre.

Glaset är inte halvfullt. Det är inte ens halvtomt. Och om inte regeringen inser att det är hos företagen vägen till återhämtning ligger kommer det snart ha auktionerats ut med resten av konkursboet.

Amanda Wollstad är chefredaktör för Svensk Tidskrift