Vi har bara sett första akten

Det danska hygget stjälpte den svenska gymnasieministern. Men en snabb sorti bäddar för en andra akt, och Svensk Tidskrift står vid sina ord: vi har inte sett det sista av Aida.

Så lämnade Aida scenen. När till och med regeringen i Stockholm insett att det numer är hart när omöjligt att ta sig kommunalt över Öresundsbron riskerade gymnasieministern hellre att begå en av de offentliga Sveriges svåraste synder än ställa sig i kön till gränskontrollerna. Kanske ska vi vara glada över att den överarbetade och underbemannade polismyndighet ändå förmå hålla kontroll på åtminstone delar av vägnätet, men sakna henne kommer vi.

Aida Hadžialic var tydlig, rakryggad och en av de få i den rödgröna röran som vågade sätta ner foten mot identitetspolitikens allt snårigare avarter. Hennes gärningar som gymnasieminister var måhända ringa, men ärligt talat, vad är det ens tänkt att en sådan ska göra? Nej, Aida är menad för större ting. Ja, vi säger ärr, inte var, hennes omedelbara och diskreta sorti öppnar upp för en grandios entré i akt två. Därför står vi vid våra ord: Aida Hadžialic är ett namn att minnas.