Vilken väg tar Ukraina?

Den 28 oktober är det val i Ukraina, där Julia Tymosjenko fortfarande är fängslad, korruptionen ökar, mediafriheten inskränks och relationen till Ryssland frodas. Margareta Cederfelt (M) skriver om ett viktigt val, och om vikten av OSSE:s närvaro för att skydda valhemligheten och stävja valfusk.

Valen i Ukraina beskrivs ofta som avgörande för landets vidare utveckling. Ofta sker det i termer av demokratisk utveckling eller av politiska alternativ. Den orangea revolutionen, som hade ett stort demokratiskt förändringsmandat, kunde tyvärr inte tillvaratas. Nu är det återigen val och landet står återigen vid ett demokratiskt vägskäl. Den 28 oktober åker jag på uppdrag av Organisationen för samarbete och säkerhet i Europa, OSSE, till Ukraina för att observera skeenden, prata med lokalbefolkningen, valförrättare, partifunktionärer och andra personer som har med det kommande valet att göra. Allt för att se till att valet genomförs demokratiskt.

Efter den orangea revolutionen i november 2004, då Viktor Jusjtjenko blev president, inleddes ett omfattande reformarbete, som sedermera kom att hämmas av en turbulent inrikespolitisk situation. Den inriktning som landet antagit sedan det förra valet är oroande. I december 2011 antog parlamentet en ny lag om val till parlamentet. Lagen återinför ett blandat valsystem där hälften av parlamentets 450 ledamöter skall väljas enligt proportionella partilistor och hälften väljs i enmansvalkretsen. Ändringen av valsystemet skedde i en huvudsakligen sluten process och den arbetsgrupp som utformade lagförslaget saknade substantiell representation från opposition eller det civila samhället.

Det aktuella valet har mer ett fokus på symbolfrågor, såsom att regeringen beslutat att ryskan ska bli ett officiellt språk, än i vilken riktning Ukraina rör sig. Från flera olika håll finns en oro för att valet inte kommer att ske öppet och rättvist, därför är det viktigt att OSSE närvarar. Ett eventuellt valfusk kan ske på flera olika tillvägagångssätt, exempelvis genom manipulation av hur valdistrikten ser ut och regler för kandidater. Regeringen kommer troligen att göra allt för att vinna och det råder en osäkert om vilka partier som kommer in i parlamentet samt hur det går för de partier som stöder Julia Tymosjenko. Det är främst finansiella och politiska gruppers intressen som dikterar systemet varför den traditionella vänster–höger-skalan inte är tillämplig. Retoriken blir därför ett verktyg för makt. Opinionsmätningar uppvisar ett osäkert läge men att Ukraina troligen ytterligare kommer att fjärma sig från väst och närma sig Ryssland förefaller troligt. Relationerna med Ryssland, som under åren efter den orangea revolutionen försämrades, har under Janukovytjs styre åter förbättras.

De som sker i Ukraina är en tillbakagång vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter, inte minst gällande mediefriheten. Den nuvarande regeringen gör allt för att behålla makten och Ukraina är nu Europas mest korrupta land. Enligt Transparency International har korruptionen förvärrats under 2011. Ukraina har tappat placeringar i Transparency Internationals ”Korruptionsindex” och befinner sig nu på plats 152 av 182 länder. Politisk vilja tycks dessutom saknas för att inleda förändringar.

När Ukraina går till val den 28 oktober är det mot denna bakgrund parlamentsvalet bör ses. Dels är det ett test för vad en splittrad och försvagad opposition kan åstadkomma men även ett test för om och hur regimen är beredd verka för att att påverka valresultatet i önskad riktning. På grund av riggade lokalval 2010, fängslandet av opposition, ökat beroende av ekonomiskt stöd från Kreml och ingrepp i mediefriheten tyder mycket på att den oranga tiden blir alltmer avlägsen. För Ukrainas fortsatta utveckling är det centralt att valet genomförs demokratiskt med beaktande av integritet och den enskildes rätt till valhemlighet. Därför är OSSE:s närvaro oerhört betydelsefull.

Margareta Cederfelt är riksdagsledamot (M) och ingår i OSSE-delegationen.