Vilken väg väljer Kirigizistans nyvalda presiden?

Efter Sovjetunionens sammanbrott 1991 bildades ett flertal nya stater, inklusive länderna i Centralasien, ofta slarvigt uttryckt under det gemensamma epitetet ”stanländerna”. Självklart är alla länderna unika, såväl vad gäller historia som läget i dag och i morgon.

Kirgizistan är ett av de fattigaste centralasiatiska länderna trots en stark BNP-tillväxt om 3,9–4,7 procent under åren 2014–2017. Under 2018 uppgick BNP till strax över 8 miljarder USD, varav en tredjedel utgjordes av remitteringar från Ryssland. Den kirgiziska ekonomins tillväxt har hindrats av en utbredd korruption och politisk instabilitet. Den informella sektorns andel av ekonomin uppskattas omfatta halva BNP.

Kirgizistan är geografiskt omgivet av massiva bergskedjor och utan havskust. Det kinesiska ”Belt and Road” initiativet ses av många kirgizer som positivt för utvecklingen. De två största grannarna är Ryssland och Kina. Kirgizistan har ett sedan länge väl utvecklat säkerhetssamarbete med Ryssland och är även medlemmar av den ryskledda Eurasiska ekonomiska unionen. Relationen med Kina är framförallt ekonomiskt relaterad.

Covid19 pandemin har drabbat Kirgizistan hårt. Statistiken över antal smittade är inte tillförlitlig. I oktober 2020 hade enligt officiella uppgifter 50 000 personer smittats varav 1000 avlidit. IMF anslog 2020 ett stödpaket om 121 miljoner dollar till förebyggande arbete för att stoppa smittspridningen. EU har anslagit 134 miljoner euro till de centralasiatiska länderna för förbättringar av sjukvården och konsekvenserna av pandemin.

Bakgrunden till presidentvalet den 10 januari är de oroligheter som uppstod efter parlamentsvalet den 4 oktober 2020. Efter parlamentsvalet eskalerade de politiska oroligheterna, ledande politiker, inkl president, premiärminister och talman avgick, samtidigt fritogs Sadyr Jabarov från fängelset där han avtjänade en fängelsedom för kidnappning av en provinsguvernör. Jabarov tillträdde per omgående uppdraget som tillförordnad president. Jabarov beslutade att en folkomröstning om förändring av konstitutionen till förmån för stärkt presidentmakt i kombination med minskat parlamentariskt inflytande skulle genomföras samtidigt som det tidigarelagda presidentvalet. Nota bene att en person som avtjänar eller har avtjänat ett fängelsestraff enligt Kirigizisk lagstiftning inte har rätt att inneha presidentämbetet.

Parlamentsvalet ogiltigförklarades av den Centrala valmyndigheten efter anklagelser om valfusk framfört av åtta politiska partier och omfattande oroligheter i samhället. Efter parlamentsvalet stormades parlamentet och andra offentliga byggnader. Vid sammandrabbningar mellan säkerhetsstyrkor och protestanter skadades 590 personer och en person avled.

Presidentvalet den 10 januari observerades av OSSE Kontor för Demokratiska Institutioner och mänskliga rättigheter (ODHIR) och Organisationen för Säkerhets och Samarbete Parlamentariska församling (OSSE PF). Tyvärr medförde Covid19 att observationerna begränsades till Bishkekregionen. Vi var ett trettiotal parlamentariker från ca 10 länder som medverkade i valobservationen.

18 kandidater deltog i presidentvalet vars valsedel toppades av Sadyr Jabarov. Folkomröstningen gav tre alternativ att välja mellan, bifall, avslag eller avstår. Även valsedeln för folkomröstningen hade bifall till konstitutionsförändringen som första alternativ. Enligt Centrala Valmyndigheten har placeringen på valsedeln skett genom lottning vilket också gällde för folkomröstningen.

Samtliga kandidater hade i stor utsträckning möjlighet att bedriva kampanj fritt utan begränsningar. Kampanjen var dock dominerad av den före detta tillförordnade presidenten Jabarov. Under valrörelsen vägrade Jabarov att debattera med andra kandidater. Motivet var att de övriga kandidaterna skulle komma att beskylla honom för oegentligheter på felaktiga grunder. Detta gjorde att valrörelsen genomfördes utan debatter. Jabarov hade avsevärt större finansiella och organisatoriska resurser till sitt förfogande än övriga kandidater trots att valet genomfördes endast tre månader efter det att han fritagits från fängelset.

Valdagen genomfördes i stort sätt väl, väljare och valförrättare var väl bekanta med sina uppgifter, rättigheter och skyldigheter. Dock, om Kirgizistan skall leva upp till sina ambitioner om att vara en fullvärdig demokrati behöver alla kandidater ges samma förutsättningar för att bedriva valrörelse men så var inte fallet.

Ungefär 3,5 miljoner väljare hade rösträtt vid presidentvalet och folkomröstningen. Valdeltagandet var cirka 39 procent vilket är lågt för att vara i Kirigizistan. Jämförelsevis röstade 55 procent av väljarna vid parlamentvalet i oktober. Japarov erhöll 79 procent av de avlagda rösterna.

Kandidaternas budskap under valrörelsen handlade mer om att anklaga varandra för oegentligheter än att presentera egna valprogram, detta gällde också för Japarov. Japarov beskrivs som nationalist och säger sig vilja stärka Kirgizistans ekonomi. Vallöftet om att nationalisera guldgruvan Kumtor har redan brutits och Kanada Centerra Gold kommer att fortsätta sin gruvdrift. Ett annat vallöfte är att nationella ID-kort skall inkludera etnicitet.

Japarovs kritiker anklagar Japarov för att medvetet ha tidigarelagt presidentvalet i syfte att minska motkandidatrernas möjlighet att organisera sina kampanjer och för att minska allmännhetens möjlighet att tillgodoga sig kunskap om vad förändring av konstituionen innebär.

De kommande månaderna kommer att bli avgörande för utvecklingen i Kirgizistan och frågetecknen är många. Först och främst: kommer befolkningen att acceptera utfallet av presidentvalet? Kommer Japarov att genomföra de vallöften han gick till val på? Vad kommer den förändrade konstitutionen och därmed övergång till renodlad presidentiellt styre att innebära i Kirgizisk kontext? Kommer Japarov att vara mer öppen för debatt och kritik som president än som presidentkandidat? Hur kommer relationerna med Ryssland och Kina att utvecklas? Kirgizistan är ett litet land geografiskt beläget mitt mellan två stormakter som var för sig agerar allt mer aktivt för att utöka sitt inflytande.

Frågorna är många om presidentvalet i Kirgizistan och svaren ännu få. Multilaterala organisationer och omvärlden får inte glömma bort Kirgizistan. OSSE har en viktig uppgift i att genom den nationella missionen stödja demokratiutvecklingen. EU bör arbeta för att utveckla ett ”Centralasiatiskt partnerskap” enligt liknande principer som för det östliga partnerskapet.

Sverige är ordförande för OSSE 2021 och bör därför per omgående aktivt ta initiativ för Aktion Kirgizistan. Om samtliga OSSE:s 57 medlemsstater agerar till stöd för Kirgizistan finns det stora möjligheter för Kirgizistan att stärka sin position som Centralasiens starkaste lysande demokratiska stjärna.

Utvecklingen den närmaste tiden kommer att visa om Japarov har det folkliga stöd som han och hans supportrar hävdar.

Margareta Cederfelt är riksdagledamot (M) och vice president för OSSE PF