Vill inte oppositionen att fler ska utbilda sig?

Brukar det inte heta också hos oppositionen att de vill ha fler personer med högre utbildning för att kunna möta framtidens behov? Helena Rivière ställer den retoriska frågan med anledning av oppositionens motstånd mot höjd brytpunkt för statlig skatt.

Jag blir inte klok på oppositionens agerande när det gäller brytpunkten på skatteskalan. Oppositionen tycker tydligen att en smärre höjning av brytpunkten i takt med att lönerna höjs är så förfärligt att de är beredda att rasera ramverket för starka statsfinanser.

Brytpunkten är lönenivån där skatten på arbete tar ett djärvt skutt uppåt. En statlig skatt på 20 procent adderas till kommunalskatten (31,73% i snitt). Brytpunkten har höjts något år från år de senaste fem åren. Idag ligger den på ca 36 100 i månaden. Den föreslagna nivån för nästa år är 37 400. Det är hela saken. En fortsatt befrielse från statsskatt för stora löntagargrupper. En utebliven intäkt för statskassan på tre miljarder.

Frestelsen för politiska hycklare är att höjningen av brytpunkten kan utmålas som en skattesänkning för ”de rikaste”. Det säger oppositionen i riksdagen: ”Regeringen föreslår – – – att skatten för oss höginkomsttagare – – – ska sänkas”. Och så upprepas det som ett eko från (så kallade) politiska analytiker i tidningarna. De säger att pengarna gör bättre nytta här och bättre nytta där. Det funkar inte så. Pengarna är inte statens förrän staten har drivit in dem. Riktigare är att säga att staten avstår från statlig skatt på löner under 37 400.

Jag hittar inget sakligt skäl för oppositionen att klämma åt dessa välutbildade rimligt avlönade yrkesmänniskor. Enda förklaringen är att oppositionen tar chansen till vilseledande klasskamp

I gränssnittet mellan den nuvarande och den föreslagna brytpunkten befinner sig ca 700 000 löntagare med akademisk utbildning. De är representativa för det moderna höglönelandet Sverige. Hur är det? Brukar det inte heta också hos oppositionen att de vill ha fler personer med högre utbildning för att kunna möta framtidens behov? Brukar det inte från oppositionen klagas på att det är för få platser på universiteten och att vi ska ligga i ”framkant” på utvecklingen?

Är det då klok politik att slå till med extra statsskatt på dem som ansträngt sig? 700 000 yrkesmässiga proffs med nödvändig och lovvärd utbildningsnivå och lön i paritet med utbildningen men utan excesser ska tydligen – veta sin plats. Varför det? Försök förstå logiken i det den som kan.

De verkliga höginkomsttagarna är de ca 300 000 med löner från 49 000 och uppåt som får betala 25 procent i statsskatt. Det är väl mot dem oppositionen borde sätta in stöten i så fall. Inte mot arkitekter, banktjänstemän, butikschefer, enhetschefer inom social omsorg, fartygsbefäl, fastighetsförvaltare, fastighetsmäklare, geologer, hydrologer, maskiningenjörer, inköpare, lotsar, mätningsingenjörer, produktionstekniker, präster, signaltekniker, sjöräddningsledare, statistiker, säljare, universitets- och högskolelärare, m fl som ligger på gränsen vid 37 400. För dem blir det en avtändande signal mot att göra mera.

Jag hittar inget sakligt skäl för oppositionen att klämma åt dessa välutbildade rimligt avlönade yrkesmänniskor. Enda förklaringen är att oppositionen tar chansen till vilseledande klasskamp. För att spela rättrådiga är de beredda att spräcka ramverket för starka statsfinanser och bryta upp de gemensamma spelreglerna som vi haft ända sedan 90-talskrisen. Det bådar inte gott.

Helena Rivière är fri skribent och tidigare moderat riksdagsledamot M.