Wallinska psalmbokens normalupplaga
1938
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
WALLINSKA PSALMBOKENS
NORMALUPPLAGA
Av bibliotekarien fil. d: r BROR OLSSO_Y, Lund
VID ett av sina sista sammantriiden 1818 beslöt den dåvarande
psalmbokskommitten, att en normalupplaga av den nya psalmboken skulle tryckas, men att för övrigt utgivandet av privatupplagor skulle vara fritt. Kommitten föreskrev bl. a., att normalupplagans utgivare skulle få fem veckors försprång och att »ingen
edition skulle f’å till afsalu hållas, innan den af kom. blifvit
gillad». Uppdraget att trycka normalupplagan lämnades åt boktryckaren Anders Gadelius i Stockholm, sedan boktryckaren N. M.
Lindh i Örebro förklarat sig icke vilja gå med på de uppställda
villkoren.
Kommitten anmälde i en skrivelse, som den 29 januari 181~l
föredrogs i statsrådet, att den fullgjort sitt uppdrag. Tillsammans med kommittens skrivelse finns i Riksarkivet en av \Vallins
hand skriven »vördsam promemoria för hr statssekreteraren i
Eccl. exped. vid föredragandet af den nya psalmboken». I denna
promemoria hemställes, att då det vore av vikt att de första upplagorna blevo i typografiskt hänseende felfria, och »då komiten
ansåge Dr Wallin, hvilken med detta verk egt en flerårig befattning, vara tjenligast att häröfver hafva tillsyn, K. Majt. måtte i
nåder anbefalla bemälte Doctor att icke förr skiljas från hufvudstaden än dessa normalupplagor blifvit fulländade, hvilket borde
kunna ske på fyra månader».1 Beräkningen slog synnerligen väl
in. Den 1 juli annonseras i Stockholms Dagligt Allehanda, att
»Den svenska IlSalmboken, af konungen gillad och stadfästad år
1819, Normal-upplagan, är nyligen af trycket utkommen och säljes
å Gadelii boktryckeri …» Anmärkningsvärt är, att \Vallin i promcmorian talar om normalupplagor, under det kommitten har det
korrektare uttrycket normalupplaga, men antagligen får detta förklaras som en språklig onöjaktighet eller så att kommitten skulle
1 Se A. Hildcbrand, Svenslut kyrkans psalmbokskomiteer (1884) s. 158-159.
261
Bror Olsson
svara för såväl det första trycket eller den egentliga normalupplagan som för de följande omtrycken; åtminstone tre sådana, likaledes tryckta hos A. Gadelius 1819, av samma format och stil, äro
kända, de tre senare, betecknade uppl. 2-4, »i typografiskt hänseende» ingalunda felfria. Man kan därför antaga, att Wallin
icke övervakat tryckningen av mer än en upplaga eller den som
med rätta bör räknas som nornwlupplaga av 1819.
Det framgår emellertid icke utan vidare av ovan citerade aktstycken, vilken upplaga som är att betrakta som den Wallinska
psalmbokens normalupplaga. Lyckligtvis finnes det annat material, som ger ett otvetydigt svar på denna fråga.
Den källa, som man närmast har anledning att vända sig till,
är .T. W. Beckmans för all psalmforskning grundläggande arbete
»Den nya svenska psalmboken». Om normalupplagan har han s.1018
följande uttalande: »Den svenska psalmboken. Af konungen gillad
och stadfästad år 1819. Stockholm, tryckt hos A. Gadelius, 1819,
8:o. Detta är normal-uppl. för Ps. B., hvars få skrif- och tryckfel
vid dess slut äro rättade.» Men Gadelius tryckte 1819 såväl en
fraktur- som en antikvaedition. Beckman nämner icke uttryckligen med vilken stil – fraktur (förr ofta kallad svensk stil) eller
antikva- den av honom som normalupplaga betraktade upplagan
trycktes. Man skulle därför kunna tveka om vilken han avser.
Ger man emellertid närmare akt på den sällsynt noggranne Beckmans kopia av titelbladet till 1819 års psalmbok, finner man, att
uppgiften måste avse just frakturupplagan. Den samtidigt av
Gadelius tryckta antikvaupplagan hade nämligen en något avvikande lydelse på titelbladet. Därtill kommer att Beckman i
regel återger titlar med de stilar, varmed dessa tryckts, och ovan
ätergivna titel är hos honom just återgiven med fraktur. Det kan
sålunda knappast råda något tvivel om att Beckman betraktat
den av Gadelius tryckta frakturupplagan som den Wallinska
psalmbokens normalupplaga. Detta bekräftas också redan av en
flyktig blick på den psalmtext, som han återger och med ytterst
få undantag- ett skall här nedan anföras – hämtat ur frakturupplagan och icke ur antikvaupplagan. Härtill kommer ytterligare den omständigheten, att Beckmans uppgift: »vars få skrifoch tryckfel vid dess slut äro rättade» endast passar in på frakturupplagan. Antikvaupplagan har nämligen endast ett tryckfel
rättat.
Men man behöver icke nöja sig med Beckmans uppgifter om
262
Wallinska psalmbokens normalupplaga
-vilken upplaga av vVallins psalmbok som skall betraktas som
normalupplaga. Det finns alldeles samtida, officiösa aktstycken
härom, däribland domkapitelsbreven. Går man till Västerås domkapitels cirkulär rörande den nya psalmboken, finner man det där
direkt utsagt, att normalupplagan av 1819 års psalmbok är en
frakturupplaga, tryckt hos Gadelius. I detta domkapitels cirkulär
för den 26 april 1819 heter det nämligen: »Psalmbok i vanlig octaYo, med gröfre och vacker svensk stil och på gott papper. Denna,
af stockholrus Consistorium i skrifvelse af d. 16 nästl. mars till
afsättning recommenderad såsom första eller normalupplaga
(spärr. brevets), tryckes af boktryckaren And. Gadelius i Stockholm, är till sin beskaffenhet anordnad av Kongl. PsalmboksComiten, som också vakar öfver dess felfria och noggranna tryckning.» Det förtjänar här framför allt att observeras, att det är
denna upplaga som övervakats av psalmbokskommitten och att
härigenom en felfri text garanteras, vilket däremot icke kan
sägas om antikvaupplagan, såsom skall framgå av en närmare
granskning här nedan. Skara domkapitels cirkulär av den 28 april
har liknande lydelse, men också uppgift om när psalmboken kan
för-väntas föreligga färdigtryckt: »Uti skrifvelse från Ven. Consistorium urbicum i Stockholm tillkännagifves, att under Kongl.
Psalmboks-Committeens tillsyn, utgifves hos boktryckaren Gadelius första eller normaluplagan af den utaf Kongl. Maj :t till allmänt bruk vid gudstjensterne nådigst stadfästade nya svenska
psalmboken; samt att tryckningen deraf så fortskyndar, att psalmboken kan vara complett färdig senast i medlet af nästkommande
.Junii månad … Denna psalmboksupplaga, h-varå profblad medföljer och hvartill stora svenska stilar (spärr. av undert.) blifvit
valde, för att göra den brukbar för alla åldrar, tros föga öfverstiga
,10 ark, registren inberäknade.»
Vad som här ovan sagts om den Wallinska psalmbokens normalupplaga framhölls i huvudsak av undertecknad i ett svar i
Svenska Dagbladet den 6 mars på den redaktionella kommentar,
denna tidning den 2 mars ägnat undertecknads artikel i psalmboksfrågan i Svensk Tidskrifts februarinummer. Sv. Dagbl. kommenterade i sin tur detta svar med bl. a. den anmärkningen, att
den nya psalmbokens redigeringsnämnd följt den psalmboksupplaga, som vårt lands nu levande främste hymnolog lektor Liedgren betraktar som den normerande och gjorde till denna anmärkning det egendomliga tillägget, att »han har tydligen därutinnan
263
Bror Olsson
en annan uppfattning än J. W. Beckman, som dog 1873» (spärr.
av undert.). Sedan ett i allo föredömligt inlägg gjorts av lektor
Liedgren, lämnade Sv. Dagbl. den 9 mars den – efter nämnda
inlägg ännu mera överraskande- upplysningen, att »vid den nu
avslutade psalmboksredigeringen har man begagnat sig av det
psalmboksexemplar, som på sin tid av psalmbokskommitten överlämnades till Karl XIV Johan och som är försedd med hans
namnchiffer». Psalmbokssakkunniga skulle därför ha haft mycket
goda skäl att betrakta denna duodesedition (d. v. s. antikvaupplagan, i själva verket en mindre oktavupplaga) som normalupplaga.
Man kan härvid med skäl fråga, på vilka grunder det antagits,
att just denna edition med anspråk på att vara normalupplaga
överlämnats till konungen. Det kan också anmärkas, att Sv.
Dagbladets uppgifter om antikvaupplagans företräden i fråga
om utstyrsel och tryck äro högst subjektiva. Den frakturupplaga,
som efter ovanstående utredning måste betraktas som normalupplaga, är ett typografiskt sett ytterst förnämligt alster; antikvaupplagans förnämare utstyrsel inskränker sig till en den tiden
vanlig titelvignett. Ser man till psalmtexterna, visar det sig, att
dessa i antikvaupplagan äro mindre tillförlitliga än i fraktnrupplagan, vilket kommer att framgå av det följande.
Frågan om den Wallinska psalmbokens normalupplaga är när
allt kommer omkring icke bara ett vetenskapligt litterärt problem, som sådant visst icke utan intresse, utan den har också
genom tillkomsten av den nya psalmboken fått eller ·bort få en
praktisk betydelse för textgestaltningen i denna. För att begränsa
oss till de sista faserna av denna psalmboks tillkomsthistoria, så
tala de sakkunniga, som på sin tid avgåvo »Förslag till psalmbok
för svenska kyrkan» av den 29 febr. 1936, den s. k. februarikommitten, om de från »W behållna psalmtexterna, sådana dessa föreligga i den av A. Gadelius utgivna första upplagan». Av den bjudna
texten framgår dock, att man följt icke den verkliga normalupplagan utan antikvaupplagan. 1936 års kyrkomöte, som hade att taga
ställning till detta förslag, ingår icke direkt på frågan om vilken upplaga som bör lända till efterrättelse, men i det förslag, som avgavs
av särskilda utskottet, ha de psalmer, som i oförändrat skick borde
övertagas från Wallinska psalmboken, icke avtryckts utan endast
betecknats med ett W och vederbörande nummer; det är alltså
tydligt, att utskottet åsyftat texten, sådan den föreligger i den av
Wallin övervakade normalupplagan. Särskilda inom ecklesiastik- ”264
Wallinska psalmbokens normalupplaga
departementet tillkallade sakkunniga vid utredigeringen av det
utav 1936 års kyrkomöte antagna psalmboksförslaget framhålla i
sitt yttrande, att »psalmtexten har underkastats en förnyad noggrann jämförelse med första upplagorna av Wallinska psalmboken och Nya psalmer». Redigeringsnämnden har följaktligen
menat sig återge den autentiska Wallinska texten, men den har liksom sina föregångare råkat ut för det misstaget att som normerande upplaga betrakta antikvaupplagan. Egendomligt förefaller
det, att ingen i större utsträckning, så vitt man kan se, begagnat
den ovanligt pålitlige Beckmans »recensio cum apparatu critico»-
i förbigående anmärkt tämligen enastående i den hymnologiska
litteraturen. – En jämförelse med dennes text och antikvauppupplagans hade kunnat rädda åtminstone från några grova och
meningsstörande förvanskningar, som inkommit i vår uya psalmbok genom ett okritiskt övertagande av antikvaupplagan, vars
tryckning som nämnt tydligen icke övervakats av Wallin och som
ofta illa återger normalupplagans text.
Vid härnedan gjorda stickprov på arten av den nya psalmbokens text ha sådana valts, där redigeringsnämnden icke i sitt
yttrande angivit några ändringar utan dessa måste bero på att
en annan upplaga iin normalupplagan följts, vilket i samtliga hiir
anmärkta fall betyder antikvaupplagan (undantagandes W. 223: 11,
där såväl normal- som antikvaupplagan har i). J ag väljer också
med avsikt sådana ställen, som uppenbart icke kunna bli föremål för olika tycken eller smak, och betonar uttryckligen, att
det här endast kan bli fråga om ett begränsat urval av belysande
ställen; en grundligare granskning skulle måhända också visa,
att redigeringsnämndens val av upplaga varit olyckligare för
textgestaltningen i den nya psalmboken än som direkt framgår
av mina exempel. För tydlighets skull nödgas jag avtrycka såväl
den Wallinska som den nya psalmbokens text, eftersom olikheterna endast framträda i icke alltför snävt tilltagna citat.
Wallinska psalmb.
320:5.
1937 års psalmb.
220:5.
Låt här vårt hjärtas bön, på rena Låt här vårt hjärtas bön, på rena
läppar förd, läppar förd,
uppstiga till din tron med hopp, uppstiga till din tron med hopp
och bliva hörd. att bliva hörd.
Psalmen är av ödmann; det är åtskilligt man förebrått honom
som psalmdiktare – själv kunde han med mild ironi tala om sina
265
Bror Olsson
psalmer, att det »i dem finnes ingen poesi utan blott Guds ord i
rim» – men ingen har lastat honom för vårdslöshet i fråga om
det språkliga uttrycket. Säkerligen skulle han icke ha gjort sig
skyldig till en så föga trosviss önskan, som att bönen skall UPl)-
stiga i det nyinvigda templet endast »med hopp att bliva hörd».
w. 63:2.
Ett barn är fött på denna dag:
så var Guds råd och välbehag.
1937: 63: 2.
Ett barn iir fött på denna dag,
så var Guds nåd och viilbehag.
Normalupplagan har verkligen i texten nåd, men detta är rättat
till råd i tryckfelslistan i slutet. Beckman har, som alltid i regel,
det korrekta råd, vilket innehållsligt är avgjort att föredraga, då
detta syftar på Guds frälsningsplan, medan nåd redan är inneslutet i välbehag.
w. 484:2.
Jag vet, att du, som nådelig,
av dem, som voro givna dig,
ej någon har borttappat,
blödde,
dödde,
kärleksfulle!
att jag skulle
även frälsas
·och bland de utvalda hälsas.
1937: 586: 2.
J ag vet, att du så nådelig
av dem som voro givna dig
ej någon har borttappat;
blödde,
dödde,
kärleksfulle,
att jag skulle
även frälsas
och bland de utvalda hälsas.
Stället påpekades redan i februarinumret i Svensk Tidskrift och
har sedan diskuterats i Sv. Dagbl., som försvarade läsarten så
nådelig. Jag tillägger här endast, a tt Beckman redan karakteriserat denna förvanskning, då han i en not yttrar: »den s. k.
Carlenska Ps. B.: så nådelig. Denna läsart, som förstör tankegången och gör grammatikalisk oreda, följes, såsom det vanligast
sker, af ett okritiskt servum pecus, som gör i psalmböcker och
utgifver Wallins vitterhetsarbeten.» Psalmboksförslaget 1816 har
som, medan antikvaupplagan har så, därifrån det inkommit i 1937
års psalmbok.
w. 240:6.
Ty vill jag Gud åkalla
och till hans sköte fly,
när kvalens böljor svalla
och olycksstormar gny.
266
1937: 370: 6.
Ty vill jag Gud åkalla
och till hans löfte fly,
när kvalens böljor svalla
och olycksstormar gny.
Wallinska psalmbokens normalupplaga
Beckman har här begått ett av sina ytterst sällsynta misstag,
då han, ganska oförklarligt, i texten trycker löfte och i en not
anmärker, att förslagen 1814 och 1816 samt den av Thornarrder
och Wieselgren översedda psalmboken 1849 har sköte. Det finns
ingen anledning att frångå normalupplagans sköte.
Man kan likaledes hitta åtskilliga ställen, där förvanskningen
visserligen icke är meningsstörande, men där den Wallinska normalupplagans uttryck ur andra synpunkter – tydlighetens, uttrycksfullhetens, välljudets – äro att föredraga. Härnedan ett
litet urval sådana ställen:
w. 207:7.
Hjälp att jag sonmar in
på Jesu död oeh Ilina,
låt sji:ilen vara din
oeh komma till de dina.
·w. 173:3.
De grunder, i din välmaktstid
hon [viirlden] byggde för ditt
hjärtas frid,
i nöden hon uvpriver;
och hennes mun
i domens stund
sjiilv vittnet mot dig bliver.
·w. 223: n.
.Tag vill med gliidje taga
den kalk, Gud skiinker mig,
förbiittras av hans aga
oeh vandra i hans stig.
W. 321: l.
Hur härlig, Gud, din sol uppgår!
Allt av din nåd sig fröjda får,
allt i ditt ljus förnöjes.
Hur löses ej all mödas tvång!
Och blott en enig, stilla sång,
till dig från jorden höjes.
1937: 398: 7.
Hjälp att jag somnar in
på Jesu död och pina,
låt själen vara din
och komma bland de dina.
1937: 262: 3.
De grunder, i din välmaktstid
hon byggde för ditt hjiirtas frid,
i nöden hon uppriver;
och hennes mun
i domens stund
sjiilv vittne mot dig bliver.
1937: 308: 11.
.Tag vill med glädje taga
den kalk Gud skänker mig,
förbättras av hans aga
och vandra på hans stig.
1937: 203: l.
Hur härlig, Gud, din sol uppg·år!
Allt av din nåd sig fröjda får,
allt i ditt ljus förnöjes.
Hur löses ej all mödans tvång,
och blott en enig, stilla sång
till dig från jorden höjes.
S{tväl normalupplagan som de olika editionerna av Geijers Samlade skrifter ha mödas. Det heter »all [=hela] jordens folk», men
»all [=varje] sannings port»; språkligt korrekt är sålunda endast
mödas.
När det vid en icke alltför grundlig jämförelse mellan den W al- 267
19- 3827R. Svensk Tidskrift 1938.
Bror Olsson
linska psalmbokens och 1937 års psalmboks text visar sig, att den
senares på delvis mycket väsentliga punkter avviker från den
förras, gör man sig den frågan, hur det förhåller sig med det
psalmbestånd, som hämtats från andra håll och varifrån här alldeles bortsetts. Det mesta av detta övriga material är – kan man
med skäl invända- icke klassiskt i samma mening som den Wallinska psalmen. Men det är icke likgiltigt, hur man behandlar
vårt folks dyrbaraste poetiska skatt.
Till sist torde det bli ofrånkomligt, att här påpekade och eYentuelit andra förvanskningar, som kunna komma att framgå vid
en fullständig jämförelse mellan den Wallinska normalupplagans
och nya psalmbokens text, bli rättade i kommande psalmbokseditioner. Detta i sig fullkomligt självklara krav torde i längden icke
låta bagatellisera sig. Måhända finge man då anledning att på en
eller annan punkt överväga, om den nya psalmboken i fråga om
interpunktion och val av språkformer varit så lycklig (jfr t. ex.
1837: 188 med de onödiga arkaiska formerna äte och dricke i v. 2).
Från dylika frågor har emellertid alldeles bortsetts, då de i manga
fall kunna bli föremål för diskussion och en sådan skulle krävt
större utrymme, än som här rimligtvis kan stå till buds. En revision av detta slag behöver icke betyda ett våldsamt ingrepp i den
nya psalmbokens text. Samuel ödmann talade i ett odaterat brev
till iirkebiskop Lindblom i en liknande situation om att »kasta
jästen in i ugnen, sedan brödet är insatt». Den hiir gjorda granskningen behöver icke vara så meningslös som i ödmanrrs fall. Den
har ett positivt, begränsat syfte: att åstadkomma en riittelse, som
relatid Hitt – även nu – Utter sig göra.
268
NORMALUPPLAGA
Av bibliotekarien fil. d: r BROR OLSSO_Y, Lund
VID ett av sina sista sammantriiden 1818 beslöt den dåvarande
psalmbokskommitten, att en normalupplaga av den nya psalmboken skulle tryckas, men att för övrigt utgivandet av privatupplagor skulle vara fritt. Kommitten föreskrev bl. a., att normalupplagans utgivare skulle få fem veckors försprång och att »ingen
edition skulle f’å till afsalu hållas, innan den af kom. blifvit
gillad». Uppdraget att trycka normalupplagan lämnades åt boktryckaren Anders Gadelius i Stockholm, sedan boktryckaren N. M.
Lindh i Örebro förklarat sig icke vilja gå med på de uppställda
villkoren.
Kommitten anmälde i en skrivelse, som den 29 januari 181~l
föredrogs i statsrådet, att den fullgjort sitt uppdrag. Tillsammans med kommittens skrivelse finns i Riksarkivet en av \Vallins
hand skriven »vördsam promemoria för hr statssekreteraren i
Eccl. exped. vid föredragandet af den nya psalmboken». I denna
promemoria hemställes, att då det vore av vikt att de första upplagorna blevo i typografiskt hänseende felfria, och »då komiten
ansåge Dr Wallin, hvilken med detta verk egt en flerårig befattning, vara tjenligast att häröfver hafva tillsyn, K. Majt. måtte i
nåder anbefalla bemälte Doctor att icke förr skiljas från hufvudstaden än dessa normalupplagor blifvit fulländade, hvilket borde
kunna ske på fyra månader».1 Beräkningen slog synnerligen väl
in. Den 1 juli annonseras i Stockholms Dagligt Allehanda, att
»Den svenska IlSalmboken, af konungen gillad och stadfästad år
1819, Normal-upplagan, är nyligen af trycket utkommen och säljes
å Gadelii boktryckeri …» Anmärkningsvärt är, att \Vallin i promcmorian talar om normalupplagor, under det kommitten har det
korrektare uttrycket normalupplaga, men antagligen får detta förklaras som en språklig onöjaktighet eller så att kommitten skulle
1 Se A. Hildcbrand, Svenslut kyrkans psalmbokskomiteer (1884) s. 158-159.
261
Bror Olsson
svara för såväl det första trycket eller den egentliga normalupplagan som för de följande omtrycken; åtminstone tre sådana, likaledes tryckta hos A. Gadelius 1819, av samma format och stil, äro
kända, de tre senare, betecknade uppl. 2-4, »i typografiskt hänseende» ingalunda felfria. Man kan därför antaga, att Wallin
icke övervakat tryckningen av mer än en upplaga eller den som
med rätta bör räknas som nornwlupplaga av 1819.
Det framgår emellertid icke utan vidare av ovan citerade aktstycken, vilken upplaga som är att betrakta som den Wallinska
psalmbokens normalupplaga. Lyckligtvis finnes det annat material, som ger ett otvetydigt svar på denna fråga.
Den källa, som man närmast har anledning att vända sig till,
är .T. W. Beckmans för all psalmforskning grundläggande arbete
»Den nya svenska psalmboken». Om normalupplagan har han s.1018
följande uttalande: »Den svenska psalmboken. Af konungen gillad
och stadfästad år 1819. Stockholm, tryckt hos A. Gadelius, 1819,
8:o. Detta är normal-uppl. för Ps. B., hvars få skrif- och tryckfel
vid dess slut äro rättade.» Men Gadelius tryckte 1819 såväl en
fraktur- som en antikvaedition. Beckman nämner icke uttryckligen med vilken stil – fraktur (förr ofta kallad svensk stil) eller
antikva- den av honom som normalupplaga betraktade upplagan
trycktes. Man skulle därför kunna tveka om vilken han avser.
Ger man emellertid närmare akt på den sällsynt noggranne Beckmans kopia av titelbladet till 1819 års psalmbok, finner man, att
uppgiften måste avse just frakturupplagan. Den samtidigt av
Gadelius tryckta antikvaupplagan hade nämligen en något avvikande lydelse på titelbladet. Därtill kommer att Beckman i
regel återger titlar med de stilar, varmed dessa tryckts, och ovan
ätergivna titel är hos honom just återgiven med fraktur. Det kan
sålunda knappast råda något tvivel om att Beckman betraktat
den av Gadelius tryckta frakturupplagan som den Wallinska
psalmbokens normalupplaga. Detta bekräftas också redan av en
flyktig blick på den psalmtext, som han återger och med ytterst
få undantag- ett skall här nedan anföras – hämtat ur frakturupplagan och icke ur antikvaupplagan. Härtill kommer ytterligare den omständigheten, att Beckmans uppgift: »vars få skrifoch tryckfel vid dess slut äro rättade» endast passar in på frakturupplagan. Antikvaupplagan har nämligen endast ett tryckfel
rättat.
Men man behöver icke nöja sig med Beckmans uppgifter om
262
Wallinska psalmbokens normalupplaga
-vilken upplaga av vVallins psalmbok som skall betraktas som
normalupplaga. Det finns alldeles samtida, officiösa aktstycken
härom, däribland domkapitelsbreven. Går man till Västerås domkapitels cirkulär rörande den nya psalmboken, finner man det där
direkt utsagt, att normalupplagan av 1819 års psalmbok är en
frakturupplaga, tryckt hos Gadelius. I detta domkapitels cirkulär
för den 26 april 1819 heter det nämligen: »Psalmbok i vanlig octaYo, med gröfre och vacker svensk stil och på gott papper. Denna,
af stockholrus Consistorium i skrifvelse af d. 16 nästl. mars till
afsättning recommenderad såsom första eller normalupplaga
(spärr. brevets), tryckes af boktryckaren And. Gadelius i Stockholm, är till sin beskaffenhet anordnad av Kongl. PsalmboksComiten, som också vakar öfver dess felfria och noggranna tryckning.» Det förtjänar här framför allt att observeras, att det är
denna upplaga som övervakats av psalmbokskommitten och att
härigenom en felfri text garanteras, vilket däremot icke kan
sägas om antikvaupplagan, såsom skall framgå av en närmare
granskning här nedan. Skara domkapitels cirkulär av den 28 april
har liknande lydelse, men också uppgift om när psalmboken kan
för-väntas föreligga färdigtryckt: »Uti skrifvelse från Ven. Consistorium urbicum i Stockholm tillkännagifves, att under Kongl.
Psalmboks-Committeens tillsyn, utgifves hos boktryckaren Gadelius första eller normaluplagan af den utaf Kongl. Maj :t till allmänt bruk vid gudstjensterne nådigst stadfästade nya svenska
psalmboken; samt att tryckningen deraf så fortskyndar, att psalmboken kan vara complett färdig senast i medlet af nästkommande
.Junii månad … Denna psalmboksupplaga, h-varå profblad medföljer och hvartill stora svenska stilar (spärr. av undert.) blifvit
valde, för att göra den brukbar för alla åldrar, tros föga öfverstiga
,10 ark, registren inberäknade.»
Vad som här ovan sagts om den Wallinska psalmbokens normalupplaga framhölls i huvudsak av undertecknad i ett svar i
Svenska Dagbladet den 6 mars på den redaktionella kommentar,
denna tidning den 2 mars ägnat undertecknads artikel i psalmboksfrågan i Svensk Tidskrifts februarinummer. Sv. Dagbl. kommenterade i sin tur detta svar med bl. a. den anmärkningen, att
den nya psalmbokens redigeringsnämnd följt den psalmboksupplaga, som vårt lands nu levande främste hymnolog lektor Liedgren betraktar som den normerande och gjorde till denna anmärkning det egendomliga tillägget, att »han har tydligen därutinnan
263
Bror Olsson
en annan uppfattning än J. W. Beckman, som dog 1873» (spärr.
av undert.). Sedan ett i allo föredömligt inlägg gjorts av lektor
Liedgren, lämnade Sv. Dagbl. den 9 mars den – efter nämnda
inlägg ännu mera överraskande- upplysningen, att »vid den nu
avslutade psalmboksredigeringen har man begagnat sig av det
psalmboksexemplar, som på sin tid av psalmbokskommitten överlämnades till Karl XIV Johan och som är försedd med hans
namnchiffer». Psalmbokssakkunniga skulle därför ha haft mycket
goda skäl att betrakta denna duodesedition (d. v. s. antikvaupplagan, i själva verket en mindre oktavupplaga) som normalupplaga.
Man kan härvid med skäl fråga, på vilka grunder det antagits,
att just denna edition med anspråk på att vara normalupplaga
överlämnats till konungen. Det kan också anmärkas, att Sv.
Dagbladets uppgifter om antikvaupplagans företräden i fråga
om utstyrsel och tryck äro högst subjektiva. Den frakturupplaga,
som efter ovanstående utredning måste betraktas som normalupplaga, är ett typografiskt sett ytterst förnämligt alster; antikvaupplagans förnämare utstyrsel inskränker sig till en den tiden
vanlig titelvignett. Ser man till psalmtexterna, visar det sig, att
dessa i antikvaupplagan äro mindre tillförlitliga än i fraktnrupplagan, vilket kommer att framgå av det följande.
Frågan om den Wallinska psalmbokens normalupplaga är när
allt kommer omkring icke bara ett vetenskapligt litterärt problem, som sådant visst icke utan intresse, utan den har också
genom tillkomsten av den nya psalmboken fått eller ·bort få en
praktisk betydelse för textgestaltningen i denna. För att begränsa
oss till de sista faserna av denna psalmboks tillkomsthistoria, så
tala de sakkunniga, som på sin tid avgåvo »Förslag till psalmbok
för svenska kyrkan» av den 29 febr. 1936, den s. k. februarikommitten, om de från »W behållna psalmtexterna, sådana dessa föreligga i den av A. Gadelius utgivna första upplagan». Av den bjudna
texten framgår dock, att man följt icke den verkliga normalupplagan utan antikvaupplagan. 1936 års kyrkomöte, som hade att taga
ställning till detta förslag, ingår icke direkt på frågan om vilken upplaga som bör lända till efterrättelse, men i det förslag, som avgavs
av särskilda utskottet, ha de psalmer, som i oförändrat skick borde
övertagas från Wallinska psalmboken, icke avtryckts utan endast
betecknats med ett W och vederbörande nummer; det är alltså
tydligt, att utskottet åsyftat texten, sådan den föreligger i den av
Wallin övervakade normalupplagan. Särskilda inom ecklesiastik- ”264
Wallinska psalmbokens normalupplaga
departementet tillkallade sakkunniga vid utredigeringen av det
utav 1936 års kyrkomöte antagna psalmboksförslaget framhålla i
sitt yttrande, att »psalmtexten har underkastats en förnyad noggrann jämförelse med första upplagorna av Wallinska psalmboken och Nya psalmer». Redigeringsnämnden har följaktligen
menat sig återge den autentiska Wallinska texten, men den har liksom sina föregångare råkat ut för det misstaget att som normerande upplaga betrakta antikvaupplagan. Egendomligt förefaller
det, att ingen i större utsträckning, så vitt man kan se, begagnat
den ovanligt pålitlige Beckmans »recensio cum apparatu critico»-
i förbigående anmärkt tämligen enastående i den hymnologiska
litteraturen. – En jämförelse med dennes text och antikvauppupplagans hade kunnat rädda åtminstone från några grova och
meningsstörande förvanskningar, som inkommit i vår uya psalmbok genom ett okritiskt övertagande av antikvaupplagan, vars
tryckning som nämnt tydligen icke övervakats av Wallin och som
ofta illa återger normalupplagans text.
Vid härnedan gjorda stickprov på arten av den nya psalmbokens text ha sådana valts, där redigeringsnämnden icke i sitt
yttrande angivit några ändringar utan dessa måste bero på att
en annan upplaga iin normalupplagan följts, vilket i samtliga hiir
anmärkta fall betyder antikvaupplagan (undantagandes W. 223: 11,
där såväl normal- som antikvaupplagan har i). J ag väljer också
med avsikt sådana ställen, som uppenbart icke kunna bli föremål för olika tycken eller smak, och betonar uttryckligen, att
det här endast kan bli fråga om ett begränsat urval av belysande
ställen; en grundligare granskning skulle måhända också visa,
att redigeringsnämndens val av upplaga varit olyckligare för
textgestaltningen i den nya psalmboken än som direkt framgår
av mina exempel. För tydlighets skull nödgas jag avtrycka såväl
den Wallinska som den nya psalmbokens text, eftersom olikheterna endast framträda i icke alltför snävt tilltagna citat.
Wallinska psalmb.
320:5.
1937 års psalmb.
220:5.
Låt här vårt hjärtas bön, på rena Låt här vårt hjärtas bön, på rena
läppar förd, läppar förd,
uppstiga till din tron med hopp, uppstiga till din tron med hopp
och bliva hörd. att bliva hörd.
Psalmen är av ödmann; det är åtskilligt man förebrått honom
som psalmdiktare – själv kunde han med mild ironi tala om sina
265
Bror Olsson
psalmer, att det »i dem finnes ingen poesi utan blott Guds ord i
rim» – men ingen har lastat honom för vårdslöshet i fråga om
det språkliga uttrycket. Säkerligen skulle han icke ha gjort sig
skyldig till en så föga trosviss önskan, som att bönen skall UPl)-
stiga i det nyinvigda templet endast »med hopp att bliva hörd».
w. 63:2.
Ett barn är fött på denna dag:
så var Guds råd och välbehag.
1937: 63: 2.
Ett barn iir fött på denna dag,
så var Guds nåd och viilbehag.
Normalupplagan har verkligen i texten nåd, men detta är rättat
till råd i tryckfelslistan i slutet. Beckman har, som alltid i regel,
det korrekta råd, vilket innehållsligt är avgjort att föredraga, då
detta syftar på Guds frälsningsplan, medan nåd redan är inneslutet i välbehag.
w. 484:2.
Jag vet, att du, som nådelig,
av dem, som voro givna dig,
ej någon har borttappat,
blödde,
dödde,
kärleksfulle!
att jag skulle
även frälsas
·och bland de utvalda hälsas.
1937: 586: 2.
J ag vet, att du så nådelig
av dem som voro givna dig
ej någon har borttappat;
blödde,
dödde,
kärleksfulle,
att jag skulle
även frälsas
och bland de utvalda hälsas.
Stället påpekades redan i februarinumret i Svensk Tidskrift och
har sedan diskuterats i Sv. Dagbl., som försvarade läsarten så
nådelig. Jag tillägger här endast, a tt Beckman redan karakteriserat denna förvanskning, då han i en not yttrar: »den s. k.
Carlenska Ps. B.: så nådelig. Denna läsart, som förstör tankegången och gör grammatikalisk oreda, följes, såsom det vanligast
sker, af ett okritiskt servum pecus, som gör i psalmböcker och
utgifver Wallins vitterhetsarbeten.» Psalmboksförslaget 1816 har
som, medan antikvaupplagan har så, därifrån det inkommit i 1937
års psalmbok.
w. 240:6.
Ty vill jag Gud åkalla
och till hans sköte fly,
när kvalens böljor svalla
och olycksstormar gny.
266
1937: 370: 6.
Ty vill jag Gud åkalla
och till hans löfte fly,
när kvalens böljor svalla
och olycksstormar gny.
Wallinska psalmbokens normalupplaga
Beckman har här begått ett av sina ytterst sällsynta misstag,
då han, ganska oförklarligt, i texten trycker löfte och i en not
anmärker, att förslagen 1814 och 1816 samt den av Thornarrder
och Wieselgren översedda psalmboken 1849 har sköte. Det finns
ingen anledning att frångå normalupplagans sköte.
Man kan likaledes hitta åtskilliga ställen, där förvanskningen
visserligen icke är meningsstörande, men där den Wallinska normalupplagans uttryck ur andra synpunkter – tydlighetens, uttrycksfullhetens, välljudets – äro att föredraga. Härnedan ett
litet urval sådana ställen:
w. 207:7.
Hjälp att jag sonmar in
på Jesu död oeh Ilina,
låt sji:ilen vara din
oeh komma till de dina.
·w. 173:3.
De grunder, i din välmaktstid
hon [viirlden] byggde för ditt
hjärtas frid,
i nöden hon uvpriver;
och hennes mun
i domens stund
sjiilv vittnet mot dig bliver.
·w. 223: n.
.Tag vill med gliidje taga
den kalk, Gud skiinker mig,
förbiittras av hans aga
oeh vandra i hans stig.
W. 321: l.
Hur härlig, Gud, din sol uppgår!
Allt av din nåd sig fröjda får,
allt i ditt ljus förnöjes.
Hur löses ej all mödas tvång!
Och blott en enig, stilla sång,
till dig från jorden höjes.
1937: 398: 7.
Hjälp att jag somnar in
på Jesu död och pina,
låt själen vara din
och komma bland de dina.
1937: 262: 3.
De grunder, i din välmaktstid
hon byggde för ditt hjiirtas frid,
i nöden hon uppriver;
och hennes mun
i domens stund
sjiilv vittne mot dig bliver.
1937: 308: 11.
.Tag vill med glädje taga
den kalk Gud skänker mig,
förbättras av hans aga
och vandra på hans stig.
1937: 203: l.
Hur härlig, Gud, din sol uppg·år!
Allt av din nåd sig fröjda får,
allt i ditt ljus förnöjes.
Hur löses ej all mödans tvång,
och blott en enig, stilla sång
till dig från jorden höjes.
S{tväl normalupplagan som de olika editionerna av Geijers Samlade skrifter ha mödas. Det heter »all [=hela] jordens folk», men
»all [=varje] sannings port»; språkligt korrekt är sålunda endast
mödas.
När det vid en icke alltför grundlig jämförelse mellan den W al- 267
19- 3827R. Svensk Tidskrift 1938.
Bror Olsson
linska psalmbokens och 1937 års psalmboks text visar sig, att den
senares på delvis mycket väsentliga punkter avviker från den
förras, gör man sig den frågan, hur det förhåller sig med det
psalmbestånd, som hämtats från andra håll och varifrån här alldeles bortsetts. Det mesta av detta övriga material är – kan man
med skäl invända- icke klassiskt i samma mening som den Wallinska psalmen. Men det är icke likgiltigt, hur man behandlar
vårt folks dyrbaraste poetiska skatt.
Till sist torde det bli ofrånkomligt, att här påpekade och eYentuelit andra förvanskningar, som kunna komma att framgå vid
en fullständig jämförelse mellan den Wallinska normalupplagans
och nya psalmbokens text, bli rättade i kommande psalmbokseditioner. Detta i sig fullkomligt självklara krav torde i längden icke
låta bagatellisera sig. Måhända finge man då anledning att på en
eller annan punkt överväga, om den nya psalmboken i fråga om
interpunktion och val av språkformer varit så lycklig (jfr t. ex.
1837: 188 med de onödiga arkaiska formerna äte och dricke i v. 2).
Från dylika frågor har emellertid alldeles bortsetts, då de i manga
fall kunna bli föremål för diskussion och en sådan skulle krävt
större utrymme, än som här rimligtvis kan stå till buds. En revision av detta slag behöver icke betyda ett våldsamt ingrepp i den
nya psalmbokens text. Samuel ödmann talade i ett odaterat brev
till iirkebiskop Lindblom i en liknande situation om att »kasta
jästen in i ugnen, sedan brödet är insatt». Den hiir gjorda granskningen behöver icke vara så meningslös som i ödmanrrs fall. Den
har ett positivt, begränsat syfte: att åstadkomma en riittelse, som
relatid Hitt – även nu – Utter sig göra.
268