DEN EKONOMISKA
VETENSK_APENS GRUNDLÄGGNING
I SVERIGE
Av professor ELI F. IIECKSCJJER, Stockholm
DET skulle icke vara orimligt, om andra vetenskapers och kanske
särskilt de rnatematiska naturvetenskapernas företrädare såge
med misstro på en sådan vetenskap som den ekonomiska, och misstron
har som känt heller icke uteblivit. Den kan emellertid ej ha
gällt den ekonomiska vetenskapens föremål, ty att ekonomien utgör
en bland huvudingredienserna i allt mänskligt liv måste vara
erkänt av alla. Men därav följer tyvärr icke att vetenskapsmännen
också förmå klarlägga de sammanhang som behärska ett
så viktigt område. Ensam bland kultur- eller socialvetenskaperna
lägger den ekonomiska till grund en teori, en föreställning om
allmängiltiga sammanhang, med tillämpning på så gott som alla
företeelser inom sin ram, och det är uppenbarligen långt mer
ovisst i vad mån en teoretisk kulturvetenskap har förutsättningar
än om det teoretiska betraktelsesättet har användbarhet för naturvetenskaperna.
Skillnaden tycks framför allt bero på två företeelser.
Den ena är att kulturvetenskapernas föremål ständigt
ändras, och ändras efter något så oförutsebart som människornas
sinnen, medan naturvetenskapernas objekt med få undantag är
oföränderligt åtminstone inom loppet av ett eller annat århundrade,
delvis för obegränsad tid. Den andra anledningen är emellertid
efter min mening viktigare, ty den består i omöjligheten
av verifikationer inom samhällsvetenskaperna, hindren mot att
renodla dc olika faktorerna, mot att pröva resultaten på experimentell
viig. I sjiilva verket iir det niimligen efter vad jag tror
numera allmiint erkänt att inga naturvetenskapliga teorier kunna
uppfattas som riktiga förrän detta mer eller mindre bindande
har bevisats genom experiment. Så länge samhället icke utliinmar
sig till experimentobjekt, måste den nästan omätliga fördelen
härav vara samhällsvetenskaperna förmenad.
672
Den ekonomiska vetenskapens grundläggning i S1·erige
Närmast från företrädarna av de andra kulturvetenskaperna
kommer då en motsatt invändning mot den ekonomiska vetenskapens
metod. Man frågar sig nämligen bland dem, vilken
glädje det kan vara med att söka tolka de ekonomiska sammanhangen
genom något så prekärt som en teori under dessa förhållanden
måste vara. Emellertid finns det efter min mening avgörande
skäl för metoden. Inom ekonomien gäller det nämligen
allmängiltiga sammanhang, verkningarna av knavpheten eller
resursernas otillräcklighet i förhållande till mänskliga behov,
vilkas skala är obegränsad; och ett allmängiltigt sammanhang,
som samtidigt är enkelt och ytterst vittförgrenat, utgör ett naturligt
föremål för tooretisk behandling. Endast i de fall då shdant
som vanligen inräknas i ekonomien faller utanför knapphetsområdet,
såsom fallet är med vissa former av arbetslöshet och i
stor utsträckning konjunkturväxlingarnas fenomen, måste den
vanliga ekonomiska teorien av denna anledning nästan oundgängligt
till stor del slå slint. Detta rent principiellt. Man kan
därnäst rent praktiskt visa, hur förfelade alla försök hittills ha
varit till ett studium av normala ekonomiska företeelser utan
hjälp av teoretisk spekulation. I Tyskland härskade nämligen
från 1870-talet några årtionden framåt on ytterst produktiv riktning
som vanligen kallades den yngre historiska skolan och som
trodde sig kunna komma till insikt om det ekonomiska livets
villkor genom anhopning av fakta i äldre och nyare tid, utan
ledning av vare sig någon urvalsprincip eller någon möjlighet
att allmängiltigt iaktta dem. Resultatet blev, åtminstone sitvitt
jag förstår, att nästan ingenting annat framgick som resultat av
det mödosamma arbetet än de oredovisade, förutfattade meningar
som i verkligheten behärskade flertalet hithörande forskare.
Grundfelet i frånvaron av medveten teori ligger nämligen vanligen
däri att man i stället får in en omedveten teori och till följd
därav icke en riktig utan en oriktig. :B'ramför alla andra delar
av det ekonomiska livet gäller det om penning- och kreditv~isendets
centrala område, att man nästan icke kommer någon vart
alls utan teoretisk insikt, varken vet hur man skall fråga eller
hur man skall få svar.
Teori förefaller mig alltså vara ganska oumbärlig på det ekonomiska
området, men det är nästan självklart att den endast kan
vara ett verktyg och därför måste uppträda med måttliga
anspråk. Anspråken måste efter min mening rent av ställas betydligt
lägre än de flesta av oss på ett stadium föreställde oss. Den
673
Eli P. Heckscher
ökade anspråkslöshet som all t så höves den ekonomiska vetenskapens
företrädare har för övrigt sin motsvarighet inom naturvetenska}
Jcrna, ej minst fysiken och hiologicn; också på detta område
är man viil nu på det klara med att man vet mycket mindre om
det hela än alla trodde på Haeckels och Huxleys tid. Den ekonomiska
vetenskapen är i högsta grad heroende av ytterst vidsträckta
konkreta undersökningar i den faktiska, iakttagbara
verkligheten och diirvid efter min mening kanske framför allt i
det ekonomiska livets djupgående, varaktiga ändringar, med andra
ord i dess historiska förlopp, och i den mån man kommer utanför
lnuqJphetsområdct blir det i dubbel måtto fallet. Men för dessa
ändamål behöver vetenskapen en förhandskännedom om möjliga
sammanhang, d. v. s. om vilka fakta det gäller att iakttaga, och
kännedom om vilka förklaringar till dem som iiro möjliga.
Kiir tviirsiikerhctcn på detta område lyckligtvis i allmänhet numera
har avtagit, så är det givet att man också måste komma ati
tillcrkiinna den ekonomiska ideutvecklingen ett större värde som
kunskapskilila än tidigare brukade vara fallet. Vi veta nämligen
nu att det icke är oss själva eller vår tid förbehållet att ha slukat
all Yishet.
Den ekonomiska vetenskapen iir mer iin dc flesta en skapelse av
rent praktiska problem. I särskilt hög grad gäller detta om den
första i någon mån samlade synen på de ekonomiska företeelserna,
nämligen merkantilismen. Den började som en samling konkreta
och empiriska yrkanden på olika åtgärder, med utgångspunkt i
ganska oreflekterade föreställningar. l\Ien den ovanligt intensiva
diskussion som i synnerhet i England under 1600-talet fördes i
dessa frågor ledde till en mycket anmiirkningsvärd fördjupning
och ett intresse för de ekonomiska sammanhangen oekså utöver
lösningen av de olika praktiska uppgifterna. Ganska mycket som
måste kallas ekonomisk teori växte därför fram redan före 1600-
talcts slut; därförutan skulle den egentligen ekonomiska vetenska]
wns uppkomst under det följande århundradet ha varit omöjlig.
A andra siclan var det fortfarande icke fråga om någon
genomförd helhetssyn på de ekonomiska sammanhangen; man kom
ej liingre iin till skarpsinniga och ofta träffande tolkningar av
siirskilcla problem, framför allt på penningväsendets oeh utrikeshandelns
områden.
Sverige hade emellertid mycket litet av denna fördjupade
behandling långt fram i tiden. Under 1600-talet fördes den
svensim ekonomiska diskussionen huvudsakligen i ämbetsutlåtan-
674
Den ekonomiska 'Vetenskapens grundlärmning i Srerigc
den eller överläggningar inom rådet eller riksstånden, och där
var ju ingen djupgrävning i allmängiltiga sammanhang att vänta.
Till den ekonomiska litteraturen hörde knappast mer än en enda
författare, Johan Classon Risingh, till en början den förste sekreterare
Kommerskollegium fick, sedan ledare av kolonien Nya
Sverige under dess sista tid. Han föresatte sig att skriva en stor
och rmyckct ambitiös ekonomisk encyklopedi, på en gång en handbok
för köpmän och en handledning för statsmän, kallad Tractat
om Kiöphandelen. Boken blev emellertid aldrig Hirdig och ej
heller publicerad; endast ett kort och ganska intresselöst utdrag
d~irav trycktes år 1669, genom stöd från Magnus Gabriel Do la
Gardic. Risingh visar sig i sin stora bok som en ni'1got ålderdomlig
merkantilist, och bokens inflytande på den följande tiden
måste på grund av sakens natur ha varit obet~·dligt.
Med I<'rihetstiden började emellertid i Sverige en andlig livaktighet
som har haft få motstycken i vår historia, och denna
gjorde sig kanske allra främst gällande just på det ekonomiska
området. Mellan åren 1720 och 1809 utkommo över 1,000 ekonomiska
skrifter av olika slag, och nära hälften av dessa föll pi!
åren 1761-1772; under det enda året 1765 utkom en ny skrift var
fjärde eller femte dag. Det mesta därav var naturligtvis efcmiirt,
och ej mer iin ett fåtal innebar någon vidare fördju1ming; nivån
mitsto siigas ha varit betydligt lägre än den som förekom i England
redan under föregi'tcnde århundrade. Men den livaktighet
varom företeelsen likviil vittnade hade betydelse i sig själv, diirför
att den visade hur niistan varje människa som kunde hålla i
en penna ville hjälpa till med att lösa samhällsuppgifterna.
Det utländska inflytande som inverkade på denna litteratur var
ganska invecklat. I allmänhet kunde den tidens bildade svenskar
icke läsa engelska, utan av utländska levande sprid~ endast tyska
och franska; och eftersom den engelska ekonomiska litteraturen
var den ojämförligt viktigaste, kunde detta tyckas innebära en
mycket allvarlig begränsning. Emellertid var oliigenheten ej fullt
så stor som den förefaller, ty en stor del av den engelska litteraturen
förelåg i fransk översiittning och blev i denna form föremill
för intensiv uppmärksamhet från dc svenska skribenternas sida,
i den rmån skrifterna icke rent av översattes till svenska - ofta
likaledes från franska. Omvägen över Frankrike medförde endast
att svenskarna matades med de delar av den engelska litteraturen
som hade tilldragit sig fransmännens uppmärksamhet, och då
detta niirmast var 1600-talets merkantilistiska skrifter, så blev
675
Eli F. H eckscher
inflytandet också i motsvarande grad merkantilistiskt. Först
ganska sent under 1700-talet kom den mer eller mindre liberala
engelska litteraturen att göra sitt inflytande gällande hos oss,
framför allt genom David Hume i fransk översättning.
Vad den tyska ekonomiska litteraturen beträffar, kom även den
att spela en viss, begränsad roll i Sverige, närmast fram till halvsekelskiftet.
Delvis giillde detta några av det senare 1600-talets
sista författare, och då dessa utmärkte sig för en visserligen förvirrad
men ingalunda föraktlig originalitet, så var tillskottet
diirifrån av värde. Men från början av 1700-talet undergick den
tyska ekonomiska litteraturen en vittgående förändring, genom
uppkomsten av den s. k. kameralistiken, och 'ffian gör efter min
mening ingen orätt mot denna riktning genom att kalla den för
något av de andefattigaste som ekonomisk litteratur överhuvud
taget har haft att uppvisa. Själva namnet, från ordet camera
-i Sverige representerat av exempelvis Räkningekammaren eller
Kammarkollegium - pekar på att riktpunkten för denna litteratur
var furstens skattkammare eller inkomster, under vilken hela
det ekonomiska livet ställdes som tjänare. När därtill kom att de
furstar vilkas intresse dessa skribenter sökte utveckla voro tyska
småfurstar, med en andlig och lokal begränsning som icke hade
sin motsvarighet på något annat ställe i Europa, så låg resultatet
nästan i sakens natur. Jag kan nämna som exempel en författare
med ett visst inflytande på den svenska utvecklingen, vid namn
Dithmar. I sitt arbete, som utkom 1731, delade han ekonomisk
vetenskap i två avdelningar, lands- och stadsekonomi, bägge i
hans framställning företrädda enbart av tekniska och juridiska
detaljer, sådana som ekonomibyggnader på landet, borgerliga
besvi!r o. s. v. Praktfullast är kanske sista kapitlet i tredje avdelningen,
som enligt sin titel handlar om »judar, daglönare, skarpriittare
och rackare» och som löper ut i den verkligt vetenskapliga
frågan, om skarprättarens yrke är infamt.
Icke desto mindre fick den tyska kameralistiken ett visst inflytande
i Sverige, av den anledningen att det var genom den som
den ekonomiska vetenskapen vann insteg vid de tyska universiteten
- nästan ett århundrade tidigare än i Västeuropa. Inflytandet
därifrån inverkade nämligen på tillkomsten av »jurisprudentim,
oeconomim et commerciorum» professuren i Uppsala
1741, föl'modligen som den fjärde i Europa. Dess innehavare blev
Anders Berch, som också uppriktigt angav den tyska påverkan
han hade varit föremål för. Också han måste diirför räknas som
676
Den ekonomiska vetenskapens grundläggning i Sverige
kameralist, men han är märklig som författare av det första
svenska arbetet om ekonomien som helhet: Inledning til Almänna
Rushålningen (1747). I rent formell mening kan han därför uppfattas
som den ekonomiska vetenskapens grundläggare i Sverige.
I djupare mening var det emellertid långt ifrån fallet. Berch var
visserligen långt redigare och mer systematisk än de tyska författarna
och han avvek på nästan alla punkter till sin fördel från
dem. Men hans systematik var helt och hållet oekonomisk, med
andra ord icke alls bestämd av det ekonomiska livets egna förutsättningar,
utan helt och hållet orienterad med tanke på att ge
ledning för statens ingripanden på olika områden. Så t. ex.
indelade han en av »hushållningsvetenskapens» tre delar, politien,
efter sinnets, kroppens och lyckans håvor; sinnets håvor indelades
sedan efter sitt beroende av förståndet resp. viljan, kroppens med
hänsyn till hälsa, livsuppehälle, klädnad och boning, etc. Diirpa
följde en mängd detaljerade råd om hur man skulle förfara på
en mängd olika praktiska områden, t. ex. i fråga om hälsan med
hänsyn till barnmorskors och ammors egenskaper, renhållning och
livsmedelskontroll, nödvändigheten av att läkemedel på apotek
skyddades mot damm och orenlighet o. s. v. Det siiger sig självt
att ingen ekonomisk vetenskap kunde byggas upp med sådana
metoder.
Emellertid fick Berch ett ganska avgörande inflytande på den
akademiska undervisningen vid alla de tre universiteten i Sverige
och Finland under hela resten av 1700-talet, just genom sin lärobok,
som under hela denna långa tid och t. o. m. ännu längre förblev
den enda svenska. Han var ingen ytterligheternas man utan
en måttfull uttolkare av den officiella svenska merkantilistiska
politiken, och därför förefaller det mig mycket sannolikt att det
icke minst var hans inflytande, genom de många generationer av
blivande ämbetsmän denna andliga kost gav näring, som kom den
svenska merkantilismen att leva så mycket längre än den västeuropeiska.
Vissa av de svenska författarna under 1700-talets senare del
kommo emellertid betydligt längre i fördjupning av de ekonomiska
sammanhangen än fallet var med Berch, som alldeles saknade
teoretisk begåvning. På penningväsendets och växelkursernas
område gällde detta fra:mför allt Berchs närmaste efterträdare
P. N. Christiernin, vilkens skrifter på detta område utmärka sig
för ovanlig klarhet och i själva verket fortfarande äro fullt användbara
som elementära handledningar närmast i växelkursernas
677
Eli F. Heckscher
teori. En författare av helt annan typ, som visserligen ingalunda
utmärker sig för någon större reda i framställningssättet men
som å andra sidan måste tillerkännas en rätt hög grad av originalitet,
var en bankrutterad grosshandlare i Stockholm vid namn
Christian Ludvig Jöranson, som skrev på 1790-talet. I verkligheten
behärskades Jöranson av en tankegång av viisentligen
samma typ som just i våra dagar, närmast genom den ypperlige
engelske teoretikern John Maynard Keynos (numera lord Keynes),
har fått ett plötsligt, fastän kanske något efemärt rykte.
Ännu vid halvsekelskiftet saknades emellertid i det viisentliga,
icke blott i Sverige utan i alla länder, försök att framställa det
ekonomiska hiindelseförloppet som en sammanhängande process.
Dc första som på allvar försökte detta voro de franska fysiokraterna,
d. Y. s. niirmast deras ledare Qucsnay, som omkring 1760
utgav sina av lärjungarna niistan som uppenbarelser betraktade
skrifter. Vid ett föregående tillfälle har jag tagit mig friheten
att karakterisera denna riktning med ett uttryck som en gång
-med eller utan skäl-- tillämpades på psykoanalysen: »ett systematiskt
helt av grundlösa förmodanden». Olyckan var att samtiden
mest fiiste sig vid dc grundlösa förmodandena, medan tankegångens
karaktiir av att för första gången erbjuda en helhetsbild
av produktionsprocessen niistan alldeles förbisågs. Riktningens
inflytande Yar emellertid ingenstädes stort och Riirskilt icke i
Sverige.
Hos oss fortgick behandlingen därför i stort sett i de gamla
banorna, liinge utan nämnviirt inflytande från den verkliga ekonomiska
vetemdw}J som hade uppstått i I•Jngland med Adam Smith
och hans efterföljare, framför allt J. B. Say och David Hicardo.
Kär Sverige sent omsider, mer än åttio år efter Berchs bok, fick
en ny Hirohok i nationalekonomi, av Lars Georg Rabcnins (1829)
- under icke mindre iin 30 år professor i iimnet i Up11sala - så
präglades den i påfallande grad av samma tankegångar som de
tidigare. Det var icke nog med att Rabenius tveklöst miiste betecknas
som merkantilist; han varnade också i princip mot att man
skulle inge studenterna misstro mot överhetens ekonomiska föreskrifter
eller rubba viilförviirYacle rättigheter genom ändringar i
den ekonomiska 11olitiken. li'ramför allt är det påfallande i hur
hög grad han giek ur viigen för fördjupad diskussion av de i hans
bok behandlade problem som långt före publiceringen av boken
hade Yarit fijrernitl för ingående, finslipade teoretiska undersökningar,
siirskilt i England och i någon mim Frankrike. Alldeles
678
Den ekonomiska vetenskapens grundlärnming i Srerige
samtidigt med hans bok utgav den berömde botanisten, sedermera
biskopen C. A. Agardh i form av en rad akademiska disputationer
i Lund en Granskning af Stats-Economiens Grundläror, utan att
komma längre än Rabenius och med en allmän prägel som i påfallande
grad påminner om dennes. Det är ganska givet att en
medverkande orsak till behandlingssättet särskilt i Agardhs fall
var inflytande från den tyska romantiken och naturfilosofien.
Med dessa två skrifter var det för en lång följd av år i allt
väsentligt slut på de svenska försöken att självsHindigt framställa
den ekonomiska vetenskapen som helhet. I stället fick man en hel
del översättningar, visserligen delvis från den nya utländska riktningens
representanter- egentligen J. B. Say och en ganska god
tysk efterföljare, K. H. Rau -men utan att detta tycks ha givit
upphov till någon som helst fördjupad teoretisk diskussion i
Sverige.
När, efter västeuropeiska begrepp mycket sent, ungefär omkring
halvsekelskiftet, den utländska liberala litteraturen mer allmänt
började bli föremål för uppmiirksamhct i SverigP, så var det så
gott som uteslutande i dess sorgligt lirvattnade oeh fön·tligade
form, sådan som den huvudsakligen företräddes av en mycket
lång rad franska författare. Särskilt Jlåfallande, ja, i moderna
ögon nästan oförklarligt, är hur stort inflytande som utövades av
Frederic Bastiat. En liten detalj är därvid belysande. En av våra
dåvarande universitetsprofessorer i nationalekonomi var till den
grad entusiasmerad av Bastiats läror att han gav dennes efternamn
till förnamn åt en av sina söner, och den staekars mannen
fick bära det iinda till 1926, då ej många mindes vem Bastiat var.
I praktiskt hiinseendc Ur det emellertid mycket viktigare att en
av det svenska 1800-talets ojämförligt främste ekonomisim politiker,
nämligen Johan August GripenstPdt, tydligen hade gått i
Bastiats skola och med förldirlck citerade honom. Fastiin den
ofantliga praktiska bPtydelscn av det liberala genombrott vars
främste svenske banbrytare Gripenstedt var omöjligt med framgång
kan förnekas, måste det likviii i sanningens intresse tilläggas,
att den populära, närmast franskorienterade riktningens andliga
halt, som tolkning av de allmiinna ekonomiska sammanhangen,
ingalunda höjde sig över den som hade vräglat merkantilismen.
Allra minst kunde därigenom grunden liiggas för en ekonomisk
vetenskap i Sverige.
A andra sidan kom den historiska forskning som i Sverige allt
sedan Geijers tid har haft en verklig blomstring att jiimförclsevis
679
Eli F. H eckscher
tidigt skapa intresse för de ekonomiska fenomenens historiska
sida. De författare det därvid gällde voro - alldeles i motsats
till förhållandet i Tyskland- så gott som alla liberalt orienterade
i ekonomisk åskådning. Framför allt gäller detta två. Johan
Wolter Arnberg utgav sålunda (1868) en för Hin tid utmärkt och
~innu icke föråldrad skrift om Frihetstidens ekonomiska politik
och ideer, som bl. a. utövade stort inflytande på C. G. Malmströms
stora verk om Frihetstidens politiska historia. Aret efter Arnbergs
bok utkom den första, banbrytande delen av Hans Forssells
Sveriges inre historia från Gustaf den förste, som mer än något
annat arbete utgjorde den ekonomiska historieforskningens första
stora uttryck i Sverige. Forssell saknade emellertid alldeles teoretisk
ekonomisk utbildning och var trots tydlig engelsk och tysk
orientering i övrigt alldeles främmande för den vetenskapliga
('ngelska litteraturen. Arnberg visade sig visserligen behärska de
populära uppfattningarna på teoriens område; men det föreligger
icke, åtminstone på tryck, något från hans hand som visar fördjupad
insikt i ekonomiska sammanhang, endast en viilgjord,
populär liten skrift av vanlig liberal prägel, Om arbetets och
bytets frihet (1864).
Utanför vetenskap i varje mer skråmässig mening men med
inriktning på yttre ekonomiska företeelser i både samtid och forntid
stod vidare Agardhs största insats på detta område, de av
honom utarbetade delarna av det mycket stort upplagda arbetet
Försök till statsekonomisk statistik öfver Sverige (1851-57).
Någon plan är det svårt att upptäcka i verket, och det var ytterst
subjektivt präglat, med den inriktning som från början hade
varit utmärkande för Agardhs samhällsuppfattning; men man
kan icke neka att framställningen delvis var icke blott lysande
utan t. o. m. genialisk. Någon utgångspunkt för metodisk forskning
kunde den emellertid ej utgöra, och ännu mindre för ekonomisk
teori i någon mening.
Sålunda kom genombrottet för en egentlig ekonomisk vetenskap
hos oss mycket sent. Man kan ej datera det tidigare än genom
den i år avlidne David Davidsons docentavhandling Bidrag till
Hiran om dc ekonomiska lagarna för kapitalbildningen, som utkom
så sent som 1878. För första gången förelåg där en frrumställning
som hade tillgodogjort sig utlandets hela teoretiska arbete
och som framlade dess resultat på svenska. I och för sig kan jag
visserligen icke finna att denna helt korta avhandling vägde
tungt; därtill var den för mycket ägnad åt begreppssystematik
()80
Den ekonomiska vetenskapens grundläggning i Sverige
Men redan Davidsons andra avhandling, som utkom två år senare,
hade helt annan vetenskaplig halt, samtidigt med att den ännu
mer än den första präglades av fullständig förtrogenhet med den
-ekonomiska teoriens tankegångar. Längre fram (1899) kom Davidson
som grundläggare och under fyrtio års tid utgivare av Ekonomisk
Tidskrift att i mångt och mycket prägla den vetenskapliga
-ekonomiska diskussionen i Sverige. Han var allt igenom analytiker,
med ett skarpsinne, en förmåga att följa konsekvenserna
av de en gång uppställda premisserna till deras slut som har haft
ganska få motsvarigheter bland den ekonomiska teoriens utövare
i något land eller någon tid. A andra sidan var han icke i något
hiinseende syntetiker, och den som i ännu högre grad kan anses
som grundHiggaro av en ekonomisk vetenskap i Sverige förenade
analytikerns och syntetikerns egenskaper. Det var Davidsons
något äldre men mycket senare framträdande vän och kollega,
Knut Wicksell. Wicksells teoretiska nationalekonomi, vars första
del utkom 1901 (andra delen 1906), är icke annat iin jag vet den
första genomförda framställningen av en vetonskapligt byggd,
allmän ekonomisk teori av en svensk vetenskapsman.
Härav framgår hur sent grundläggningen av ekono)Uisk vetenskap
i trängre mening i Sverige har kommit. Det ligger nästan
i sakens natur att just denna sena uppkomst av självständig
teoretisk forskning hos oss har haft sin del i den traditionslöshet
.som fortfarande pr~iglar behandlingen av don ekonomiska teoriens
problem i Sverige och som, icke till dess fördel, skiljer den från
vad som förekommer i vissa andra länder, utan jämförelse främst
i England. Det lider efter min mening intet tvivel att detta har
minskat de svenska ekonomiska teoretikernas förmåga att på en
gång bevara värdefulla äldre resultat och omforma dem efter nya
förutsättningar. Därmed önskar jag på intet sätt dölja att den
svenska ekonomiska vetenskapen särskilt under detta århundrade
har visat ovanligt stor livaktighet och att den i fråga om andlig
balt säkerligen icke står tillbaka för något annat lands.
681