INFÖR VALET
DE'l' andra världskriget har snart rasat i tre hela 1ir. Om man
ville jämtöra läget nu med motsvarande tidsläge und~r förra
kriget, ha vi att ga tillbaka till 1917. Det finns både likheter och
olikheter mellan det året och 1942.
Da som nu hade vi en tillsnörpt utrikeshandel, som fiir var
dag stötte pli nya hindersmål; då som nu hade vi felslagna skördar,
livsmedelsbrist, ransoneringar, >>government by commissions
», surrogattillverkningar, vedhuggning, prisstegring, iikad
brottslighet och ett ivrigt partitagande i de stora makternas
krig. Men da kunde vi genomkämpa kriget utan nämnviirda
Hkattestegringar; nu måste vi trots mellankrigstidens välständsstegring
men till fiiljd av statsmaktens expansion och ansprakC'ns
tillväxt genast fran början dra ät skatteskruven till det oanade
och iindock - friirnst på grund av de oerhiirda beredskapskostnaderna
-vigilera oss fram genom att iiverviHtra flera miljarder
av utgifterna pa framtiden. Då var kornmissionsväsendet nägot
n~-H och oprövat; nu ha vi den tidens rön lllt gott och ont och
medarbetsviljan hos näringslivets undan för undan uppb~·ggda
organisationer att profitera av vid den ofrånkomliga planhushallningen.
Da fanns det ett utbrett vulgärdcrnagogiskt, ibland
gulaschvräkigt förakt för >>komrnissionseländeb; nu ha kommissionerna
rönt mycken förståelse och erkänsla såväl frän allmänheten
som frän gruppintressen. Då grasserade, ja nästan fiirhiirligades
en anda av illojalitet och sabotage; nu råder- eller radde
atminstone länge - en allmän strävan att efterlikna andra folks
uppoffringar, att visa samhällsanda, att känna sig fiirpliktad av
tvilngsingripanden, att inte sko sig pil andras bekostnad, fastän
manga tecken pi1 sistone dessvärT~ förebåda insteget av fiirra
krigets moraliska uppluckring och osolidariska egoism. Då kiindc
vi oss snart säkra på att ej behöva sugas in i krigets virvlar; nu
och framför allt sedan kriget hemsökt även vara nordiska grannliindcr
stå vi ännu varje timma i full beredskap, mötande varje
ny fas i storkriget med stigande ängslan. Då utkämpades djupgacnde
konstitutionella strider, som till slut söndrade nationen
och rent av frammanade revolutionära stämningar; nu bckiinner
363
lnf6r calet
t>ig det överviildigancle folkflertalet i ett nationellt aternp}Jvaknande
till samma folkr,;tyrelseidcal. Då, siikerligen just i tron på
d() yttre farornas avtagande styrka, b rö to vi snart »borgfreden»,
ch! hiing~!vo vi oss at de hätskaste, mest upprivande och mest
smaskurna partifejder, och det strandade konungens försök 1917
att l'iirnu't vartierna till regeringssamverkan; nu har borgfreden
bespgJats genom de fyra stora partiernas samlingsminisbir och
dess kvarstelende önsluts numera allmänt S<t länge tr~·cket ntifnin
e.i liitiat.
l\ l an skulle kunna fortsätta och säga: Då upplevde vi, mitt
undt•r brinnande krig, en av de häftigaste valstrider Sverige
nagonsin haft; nu gjorde vi 1940 års andrakammarval till en i
sin art enasb'wnde nationell enighetsmanifestation, och sannolikt
komma ärets kommunalval att i stort förlöpa i allvarets, sjiilvdi
se i pi in ens och samHumhällningskra vet s tecken.
l\Ien trots denna grundton blir årets valstrid nog inte 1940 års
helt lik. Så ha ytterlighetspartierna fått mera luft under vingarna.
Båda polernas grupper vilja vegetera pit missnöjet med
dyrtiden och knappheten. Bägge - lika ofria utifran - säga sig
företriida den fria, »systemlösa» opinionen. Ingendera känner
nilgra skrupler. Kommunisterna dra viixlar pi't Sovjets motstandskraft,
som onekligen hört till krigets stora överraskningar
och som särskilt i mimga arbetares ögon förlänat vår hemmabolsjevism
ett större verklighetsvärde, likgiltigt sedan hur oförtjänt
denna det Linderuthska sällskapets värdestegring i realiteten
iir. På den andra kanten har spekulationsivern tilltagit i
mitn av de tyska vapnens jätteframgångar. Sannolikt vill man
på detta håll dock inte heller i år låta räkna sig och blotta CH
anslutning, som väl i ringhet skulle tävla med Nasjonal Samlings.
l\len man har alltid möjligheten att lägga ut underjordiska
minor, att så split och misstroende, att skapa olust.
X ven inom andra grupper rör det sig mer än 1940. Särskilt i
vissa offensivt lagda jordbrukarkretsar vill man slå mynt av det
onekligen olyckliga förhållandet att de hittillsvarande statliga
tv~!ngs[ltgärderna mestadels riktat sin udd mot jordbruksprodnceniema.
Skiirpan i tonfallen från dessa läger kan också finna
sin fiirklaring i ivern att förebygga ett tredje nederlag för bondeförbundet;
detta parti, för vilket landsbygdens avfolkning betyder
en ständig fara för röstminskning, har i denna partistatiska
tid alltid ett behov att slit in kilar i andra partier, så framt det
vill bevara sin numerär. Man frågar sig vidare, hur hållfast den
364
Inför l'(tlct
nationella fronten bland tidigare tvelutgsna arbetare numera iir
inför kommunisternm; all t själ vsiikrare agitation. A ven lwt rii ffande
strömningarna inom medelklassen - dP senaste va)pm;
kiinsligaste och rörligaste gru1111 - rör man sig med ma11ga
fnlgetecken. Och slutligen har man att beakta de fyra unga arskullar,
som i år fl't röstriitt; förvisso kommer enbart deras inryckning
i valmanskären att öka partiernas aktivitd.
Troligt iir att beredskapsstämningen fran l~l-!0 sa tröttkiirts att
det proeentuclla valdl'ltagandet trots de nya umlerliittande riistavliimningsbcstämmelserna
kommer att nedga nagot i ar.
Den första problcmstiillningen vid hiistens val blir för ellm·
emot ansvarets och samarbetets politik. Konuna de gru}JJH'l' och
kandidater, som nwst lojalt sökt f~' l la sin UJlpgi l't, att fä fortsatt
stöd eller kommadPatt fa sh\ tillbaka för de skriivlande7 .:\agot
niternativ till den nuvarande regeringspolitikPil finnes faktiskt
inte uppstiillt fntn mlgot mera bet~'dande h;UI, ()(•h ur den s~'llpunkten
kan valet niippeligen [tstadkomma mtgra rubbningar.
}len ii ven små förskjutningar kunna ha sign i f i k a t i v bet~· dc l se.
Pa allt rlet självbPriim, som pä senare är - i m;lnga fall nwd
riitta - slösats pa den svenslw folkstyrelsen, skulle det likviii
vara ett ganska betiinkligt svar, om viiljarna, i nm cleS}Jeration
eller av pur olust oeh filkunnighet, t,vdde sig till riktningar eller
listor, vilka inte representera m'tgot annat program iin det negativa
missnöjets eller de storord i g a men verk l i g hetsfrämmande
Ilrojektens.
Det andra stora Jlroblcmet ii r, om arets va l komma att g a i
19:~0-talcts förlegade tecken eller inte. Det iir fara värt att H<t
blir fallet och att riistningen återigen för nu'mga kommer att bli
en rel'lektorisk men reflexionslös vanehandling, betingad av
yrkPsintn•ssen eller andra ingrodda förestiillningar. Ej hPller
detta skulle rimma sig viil med idealbilden av ett fritt folkst~Te.
Fritgan kompliceras emellertid denna gimg diirav, att partierna
ej giirna kunna dra upp fasta kontnrer för en framtid, vars för·blllanden
alltigenom iiro ovissa. Om de nn avsbt frän att lova
guld oeh gröna skogar eller att upJlStiilla tviirsiikra oeh doktriniira
framtidsanvisningar, måste det räknas dem till förtjiinst.
Det aktuellaste programmet milste just nn iindock bli alla
ansvarskiinnande krafters samarbete för att gemensamt liisa
krigstidens och efterkrigstidens tvingande ekonomiska och soeiala
problem. 3Ien trots allt gäller valet för mycket fiir att det skall
,.:ke blott vanemiissigt eller tillbakahliekande. ~Ter· iin 11<1gonsin
Inför valet
förtjäna framtidens uppgifter beteckningen skickelsedigra . .Man
kan peka blott på några fundamentala frågor: Skall den nuvarande
försvarsviljan, manifesterad i årets imponerande enighetsbeslut
om femårsplanen, motstå mångas alltjämt kvardröjande,
ofta rent ideella antimilitarism och pacifism~ Vilka ansträngningar
och offer bli nödvändiga för att återställa jämvikt i statsfinanserna~
Hur skall förhållandet mellan staten och organisationerna
samt mellan de senare och de enskilda regleras7 Är det
tänkbart att återvinna landets ekonomiska välstånd utan att det
enskilda initiativet och ansvaret åter blir utvecklingens drivkraft~
Hur skall den individuella friheten kunna förenas med
den n u tida, all t mer expansiva statsmakten~ Skall fram tidens
Rocialpolitik följa hittillsvarande principer och blir det tänkbart
att undgå att göra nya krafttag för familjen och det uppväxande
släkteH Med vilken takt blir det möjligt att kulturellt höja landsbygden
eller att förbättra en allmännare yrkesutbildning7 Och
hur skall samhällsarbetet organiseras för att icke enbart socialgruppernas
kvantitativa styrka utan även samhällets eget intresse
av allas medansvar får bli utslagsgivande~ Och även
många stora kulturfrågor, som just nu trängts i bakgrunden,
kunna snarare än man nu anar, inifrån eller utifrån, aktualiseras
till stora stridsfrågor. Hur många av alla dessa framtidsproblem
konuna i år att bli förenu11 för väljarnas eftertanke i konkurrensen
med dagens kris- och misstämningar? "~ndock blir ilrets
val avgörande 11å första kammarens (successivt förnyade) sammansiHtning
för ett helt årtionde framåt.
l ett hänseende kan årets val ej lämna mer än ett resultat: en
överväldigande folkmening vill fullfölja elen hittillsvarande ntrik('
spolitiska kursen. Därom behöva inga misstrogna utländska
m:kadare sväva i tvivelsmål. Men uneler dc närmaste aren kan
hela den nordiska frågan rullas upp på fullaste och Rkyndsammaste
allvar. Viiljarna ha i dagens läge knappast nägra möjlighetPr
att i denna meddela en mening eller att ge direktiv. Pa
detta liksom sit mänga andra omrilden just nu har blankofullmakten
at dP valda satts eller mast sättas i s~·Rtem.